Irina Bernebring Journiette

Live. Do. Laugh. Explore. Dance. Love. Fall. Write. Scream. Enjoy. Dare. Go.

Month: April, 2009

God morgon/middag/kväll

Sov länge, vaknade vid 11. Vilken underbar dag. Emilia kom hit och så planerade vi inför Slovakienresan. Sedan cyklade jag och tränade (muay thai) och efter det spelade jag lite fotboll med redaktionen. Vad härligt det är att sova länge och att träna. Det finns inget bättre. Nu har jag ätit jordgubbar och strax ska jag börja med ett reportage.  I dag har verkligen inte varit en händelserik dag. Nu är det dags för sängen.  I morgon lär bli en annan ovanligt “o-händelserik” dag. Ska grilla och spela brännboll och arbeta lite på en folder för RKUF.

För övrigt börjar jag faktiskt bli ganska stressad över flytten. Har inga flyttlådor, ingen flyttbil, inte frågat någon om de vill hjälpa mig flytta. Det ska jag ta tag i, i morgon.

Hemma efter en lång dag.

Kom nyss hem från redaktionen. Har skrivit, redigerat och korrekturläst i över tolv timmar. Nu sitter jag hemma framför datorn och Skypar med mamma. Ska snart ta tag i min stressade tillvaro, smeta in ansiktet med en ansiktsmask och diska. Blir ett kort inlägg i kväll. Kan varken stava eller läsa.

Färdig!

Det är helt otroligt. Jag är färdig. Jag har skrivit mitt första seriösa reportage någonsin, det var tufft, det var svårt, det var frustrerande. Men, det gick. Nu är jag redo för mitt andra, mitt tredje och snart är jag färdig med mitt tusende. Vilken otrolig känsla. Nu ska jag fira med lite korr-läsning. Sitter på redaktionen och kollar på tidningslayouten som är upphängd på väggen. Tidningen ser bra ut.

God morgon?

Sitter på redaktionen och skriver. Blir inte färdig med min text. Jobbigt och irriterande. Verkligen inte alls kul. Vill bara gräva ner den i en grop eller kasta ut den genom fönstret och skrika obscena ord. Men, det lär väl inte hjälpa. Igår var jag på Sydskånskan på radiosittning. Det var roligt, men, ganska dåligt drag. Nu ångrar jag att jag inte bara skev den här dumma jäkla texten i stället för att jag gick dit. Jag får fnatt. Nu ska jag stänga ner wedläsaren och försöka lite till. Om det snart sänds ut polisrapporter om en galning som står på taket till AF-borgen, “don’t be alarmed”, då är det bara jag som sprider ut texten med vinden. Så fort jag är färdig kommer jag aldrig mer att läsa den igen. Vill inte ens skriva mer igen just nu. Men det hade kanske inneburit lite av en nedtur i karriärren.

Lyckad fest.

Idag lossnade äntligen informationsstoppet angående artikeln. Hittade någon obskyr hemsida från Datasäkerhesgruppen vid Lund universitet där de publicerat rapport efter rapport om fildelning. Hittade i princip allt jag behövde. Då alla cheferna var på utbildning idag, fanns det ingen att få tag på för en kommentar. MEN, vad gör det, jag hittade beslut om avreglering, beslutsunderlag, rapporter om överbelastade nätverk och diskussioner från 2003 om att förbjuda P2P-trafik. Mitt grävande gjorde mig glad. Det tog tre timmar att hitta och plöja igenom informationen, samtidigt som jag multitaskade och skrev uppdrag och namnlekar till kvällens fest. Men när jag läst till sista punkt kunde jag med gott samvete, sluta skriva och pilla lite med redigering (förövrigt något av det roligaste jag vet). Sedan slängde jag i mig en bulle och tre kex, vet inte varför, jag gillar inte ens bullar. Men jag var glad och firade. Och sedan cyklade jag och mötte upp Hanna och Christoper utanför ICA Tuna.

Vi handlade inför festen och lånade en kundvagn. Eller, köpte gjorde vi väl. Sedan begav vi oss hem till Audrey och pyntade hennes hus i blått och gult. Sedan pågick “Svenskfesten” länge, vi åt och åt och åt och drack snaps. En del vägrade smaka på kräftor, men jag och Hanna sög i oss kräftor som inga andra. Små var de, pyttesmå, men, helt OK. Sedan bjöd vi på Marängscvhiss (jag har verkligen ingen aning om hur det stavas) och Hannas hembakade lusse- och kanelbullar. Haha, vilken rolig blandning av mat. Men trevlig var det. Vi sjöng “små grodorna” och “Hell and Gore”. Vid elva bestämde jag mig för att cykla hemmåt. Skulle bara gå in i köket och säga hejdå till Z och Hanna. Men tre timmar senare sitter jag, Z, Audrey, Hanna, Jens och Jusku sist kvar av alla och diskuterar allt från smärtan av att bryta nyckelbenet till homosexualitet och religion i Slovakien. Jusku passade också på att lära mig lite finska. Mitt uttal var inte perfekt, men, det var en god början.

— Kuuullu, sa jag

— Ku-lj-u, sa han

— Kuuullu, sa jag

— Ku-lj-u, sa han.

Och så höll vi på ett tag till han accepterade mitt förskånskande av finskan. Sedan städade vi undan det sista och jag supercyklade hem. Sedan slängde jag mig framför datorn, och här sitter jag nu och knåpar på artikeln igen. 7079 tecken är jag uppe i. Det är helt ohyggligt långt. Men vi får väl se vad som händer imorgon. Skickar in ett tänkt utkast om någon timme, och sen får vi se vad som händer.

— Hyvää yötä!

(Lista ut vad det betyder ni)

Segt.

Det går segt. Jag skriver och skriver, men det kommer inga ord. Inga vettiga i alla fall. Det är precis som säkringen som kopplar samman fingermotoriken, mitt vokabulär och den litterära touchen gått. Överhettats. Jag har lyckats bygga ett skelett till en artikel, en spretig artikel, en dålig artikel. Men, den måste bli bra, den kommer bli bra. Har skickat iväg den för att få lite hjälp av redaktörn’. Nu smyger sig blicken i stället mot tv:n. Kanske ska jag stänga ner datorn innan den överhettas och kortsluter och krypa till sängs. Imorgon ska jag sova tills jag vaknar, eller, nja, nästan. Haha, och trots att jag är ledig har jag lyckats skaffa mig mycket att göra.

– Skriva färdigt artikel

– Korra

– Vara värdinna och festfixare för Svenskfesten som går av stapeln imorgon kväll

… Nu när jag stolpade upp det såg jag ju att det inte var så mycket ändå. Så nu kan jag krypa ner i sängen med gott samvete.

Ha! Amway, Noway?

En rolig sak hände idag. Klickade mig omkring på olika sidor och hittade denna artikel om Amway, publicerad i City den 2 april. “Amway lovar guld – men få blir rika”. Den påminner ju lite om en artikel jag känner igen,  “Pyramidföretag rekryterar i AF-borgen”, också om Amway, men publicerad i Lundagård den 27 februari. Men det är väl alltid roligt när man kan inspirera någon annan.

Ledig.

Saker och ting har förändrats och planer har ändrats. Nu helt plötsligt är jag ledig till den 11/5. Åker till Bratislava – Slovakien den 1/5. Men framtills dess är jag alltså ledig.

— Jag kan tänka mig att du är en sådan som inte vet vad du ska göra när du är ledig, sa Ida till mig över en glass på Stortorget.

Och det är sant. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra. Men sen kom jag hem hit och det slog mig. Jag ska städa, jag har nog inte dammat ordentligt på en månad. Jag ska diska, den senaste veckan har jag gått i skolan och jobbar varje dag, så det står tre staplar med disk i fönsterkarmen. Jag ska vattna mina blommor. Jag ska ta hand om mig själv. Imorgon ska jag inte gå upp klockan 06.46. Jag ska gå upp vid 10, äntligen kommer min kropp orka ta mig ut på min tidigare dagliga joggingrunda som jag försummat under den senaste månaden. Jag ska rulla ut min Yoga-matta och meditera. Jag ska NJUTA av att vara ledig.

…vi får se hur lång tid det tar innan jag kryper på väggarna.

För att klargöra saker och ting.

Ingela  dansar

Ingela dansar

Ingela flyger

...sedan flaxar hon med vingarna och lyfter från marken...

Ingela viker sig dubbel av skratt efter flygturen

...när hon inser att hon flyger, viker hon sig dubbel av skratt...

...och sedan flög hon vidare.

...och sedan flyger hon vidare.

Om jag är lite konstig ibland. Så beror det på att jag har en galen mamma. Som kan flyga, som ni ser ovan. Just nu är hon på Grönland och jobbar och bor i Nuuk. Hon Grönlandsbloggar, och senaste nyheten var att en isbjörn gick ner i staden som de fick nödskjuta och sedan slaktade på torget. Och mor min, äventyrlig som hon är. Stod självklart, med kameran i högsta hugg, på första parkett. Varning för känsliga tittare. Bloggen är http://avealegni.blogg.se/.

Misslyckande.

Luften var kall, blåsten svepte tag i den tunna jackan. Det var mörkt. Gatlyktornas dova sken guidade henne framåt. En hårtuss föll ner från den höga knuten, hårsvallet försökte bryta sig loss och kliade, snarare kittlade henne i nacken. Han tog ett djupt andetag och trampade snabbare. Svängde av till höger och korsade ett torg, gjorde en olaglig sväng till vänster och trampade sig snabbt fram över gågatan. Helt folktomt. Öde nästan. 23.46. Ingen bra dag tänkte hon. Ingen bra dag att cykla omkring själv på stan. Ingen bra dag att jobba.

00.47. Ingen bra dag att jobba. Öde nästan. Helt folktomt. Dörrvakten log när han släppte ut henne. “Du kan gå hem nu” sa han. “Det blir inte bättre än såhär ikväll”. Skönt. En timmes väntan och misslyckande. Hon packade ner allting i väskan och andades in den kalla luften. Låste upp den svarta cykeln, satte väskan i korgen och tryckte tre gånger på knappen till baklyktan tills dess röda sken lös upp. Hon tittade in genom fönstret en sista gång. “Vilket jävla misslyckande” tänkte hon. Sedan hoppade hon upp på cykeln och trampade hemåt. I bakgrunden ekade känslan av misslyckande. Men, jag får ju betalt i vilket fall som helst.