Irina Bernebring Journiette

Live. Do. Laugh. Explore. Dance. Love. Fall. Write. Scream. Enjoy. Dare. Go.

Month: May, 2009

Materialist? Ja visst.

Materialist? ja visst. Har haft en jobbig vecka. Med massor av saker att göra. Mycket i skolan, mycket på tidningen, mycket med flytt. Men nu är jag lycklig. Har fått lov att köpa en ny digital systemkamera av mamma, så nu ska jag bara hitta den perfekta för mig. Och i dag bokade jag en resa till St: Petersburg, vägde mot Moskva ett tag, men sedan blev det St: Petersburg ändå. Ska passa på att spana in universitetet där kanske. Har inte varit i Ryssland tidigare så nu känns sommaren kanske spännande ändå. Och reseåret tycks arta sig. Slovakien, Grönland, St: Petersburg avklarade eller bokade. New york, Thailand och “destination X” inplanerade. I bland är det bra jobbigt att man inte är lite rikare och bara kunde resa när man ville och vart man ville. Fast, just nu känns det som att jag är ganska lyckligt lottad ändå.

Advertisement

Radiogala.

I går var jag på galen gala. Det var mycket trevligt. Priser som delades ut, avtackningar och vin. Massor av vin. Tänkte presentera med en tidslinje.

19.00 – Väntar utanför AF-borgen på att mina eviga följeslagare Rebecca och Thomas ska dyka upp. Minglar ofrivilligt in mig på ett bröllop. Pinsamt värre när jag inser mitt misstag.

19.45 – Letar förgäves efter min bodskavaljer. Till slut fick jag fem trevliga herrar till bords. Mat och avtackningar tills runt tio. Allt sköljs ner med vin.

21.00 – Träffar en ny vän och vi kraschar de andra festerna i AF-borgen.

23.00 – Maten slut, eftersläpp börjar. Mina vänner Gin och Tonic dyker upp.

23.00-03.45 – Dans, dans, dans.

(01.15 – Lyckas bli utelåst från AF-borgen. Virrar omkring, bankar på dörren och gör fula miner till vakten på Tegners som vägrar resa sig upp och öppna dörren (latmask), tills någon vänlig själ kommer och öppnar.)

(02.50 – Utforskar AF-borgen med Oscar, hittar ett diskrum, alltså ett rum som känns som en jättestor diskmaskin. Sitter där inne och håller värmen.)

03.45 – Inser att jag har ont i fötterna och måste gå hem.

04.10 – Hemma i en tom lägenhet. Bäddar upp med två soffkuddar i ett tomt rum. Sover naken med min jacka som täcke i min dammiga gamla lägenhet. Duschar en gång i timmen för att hålla värmen. Önskar att jag druckit mer sprit, så jag däckat och sluppit somna frusen i min ensamhet.

Angående frånvaro.

Har inte hunnit uppdatera på sistone. Har flyttat och sedan har jag ju börjat Twittra också. Det är mycket roligt, och enklare att komma i håg att göra än att blogga. Flytten gick smidigt, mormor och morfar var roliga. Speciellt när morfar skulle backa med släp och nästan körde på Rebecca. Men, det gick. Galant till och med. Nu bor jag numera i en håla, även känd som Sveriges fjärde största kulturstad och Sundets pärla. Jag vantrivs, men inledde sommarsäsongen med rosé på en båt lyssnandes på en sjukt skön låt. Det var inte fy skam.

I dag har jag spelat brännboll och undvikit flygande knivar. Berusade fantasifulla journalister är farliga när det gäller att komma på nya lekar. Både kniv och pinnkastning dök upp som aktiviteter efter den spännande bränbollsfinalen där uttrycket “var i luften” användes lite väl flitigt. Nyhetsskribenterna vann över otränade kulturfinlirare, fotografer och annat pack. De flesta firade med mer alhokol, själv satte jag mig på ett sunkigt pågatåg i 48 minuter, 5 av dessa spenderades på en station i Teckomatorp, innan jag, efter en skakig busstur, klev innanför dörren klockan 00.14. Tiden efter det har sedan tillbringats springandes fram och tillbaka med lådor. Jag har just nu bringat ordning i kaoset och hoppas att jag hinner packa upp allting innan söndag. Äsch, vem vet. Soffhäng nu i alla fall.

Twitter.

Jag började twittra för ett tag sedan. Men förstod inte varför det var så speciellt. Nu har jag dock fastnat i svängen. “Följ” gärna mig på min väg mot journalistyrket på http://www.twitter.com/journalistirina

Fallback?

I går hamnade begreppet fallback-yrke på bordet. Något som är viktigt att har när man vill jobba inom en så överpopulär bransch som jag vill. I princip vem som helst kan kalla sig journalist i dag. Och då slog det mig. Jag har inget fallback-yrke. Inget att falla tillbaka om jag rent ut sagt misslyckas. Om jag blir världens sämsta journalist och ALDRIG får jobb.

Nu måste jag klura ut ett. Det kan jag göra på tåget till Helsingborg.

Rekord

I dag var vi färdiga med tidningen, redo att skicka den på tryck 00.31. Rekord tydligen. Vilken härlig känsla. Firade med champagne. Sen en öl på det enda sunkiga ölhaket som hade öppet en söndag kväll. Nu är jag hemma, fick två bananlådor på Ica innan i dag, helt gratis. Så, nu har jag packat ner en massa. Glas, bestick, tallrikar. Jag har faktiskt inget kvar att äta på eller med. Men, det löser väl sig. Fick ju pengar i dag och eftersom jag inte längre behöver tänka på hyran är jag ju helt plötsligt stenrik. Flytten lär ju kosta en del. Men, det får jag oroa mig över i morgon. Nu ska jag krypa ner under täcket (innan jag får för mig att packa ner det) sedan ska jag försöka sova en timme eller två sedan klockan 08.00 bär det av till Helsingborg.

Till min mamma

Den här låten är så fin. Nu sitter jag och pratar med min mamma, som jag inte träffat på länge, på msn. Den här är till dig för att du älskar mig så mycket och att jag alltid kan gnälla för dig och må bättre. Fast jag ska inte måla hela världen, jag ska skriva den.

En mycket rolig sak

Det hände en mycket rolig sak för några timmar sedan. Exakt klockan 00.31 i går. Efter femton timmars redigering och tolv färdiga sidor, var jag tillsamans med Matilda, sliten och utmattad på väg hem. Då dyker det upp en snubbe och frågar om det var mycket folk på Tegners. Tackar säger vi och är definitivt helnöjda med att kunna se ut som vi är nyss på väg från en klubb till en annan efter mer än ett halvt dygn framför en 22 tums skärm.

“The sound of my shoes”

Tiga – Shoes (Mr Oizo remix)

Den här underbara låten har klistrat sig fast någonstans i skallen min.

— What’s that sound?

— I like that sound?

— I love that sound?

— It’s the sound of my shoes.

Smålands nations bostäder i blåsväder?

Två intressanta artiklar och en spännande diskussion om Smålands nations bostäder beslut att motsätta sig bygget av nya studentbostäder i Lund. Alla argument är relevanta och jag har personligen ingen åsikt. Men, roligt är det att reflektera kring hur snbs beslut att motsätta sig bygget är förenligt med de värderingar och det engagemang för allas rätt till bostad som finns hos Smålands nation.

Skånskans scoop finns här.

Lundagårds fördjupning finns här.