I går hamnade begreppet fallback-yrke på bordet. Något som är viktigt att har när man vill jobba inom en så överpopulär bransch som jag vill. I princip vem som helst kan kalla sig journalist i dag. Och då slog det mig. Jag har inget fallback-yrke. Inget att falla tillbaka om jag rent ut sagt misslyckas. Om jag blir världens sämsta journalist och ALDRIG får jobb.
Nu måste jag klura ut ett. Det kan jag göra på tåget till Helsingborg.
I dag var vi färdiga med tidningen, redo att skicka den på tryck 00.31. Rekord tydligen. Vilken härlig känsla. Firade med champagne. Sen en öl på det enda sunkiga ölhaket som hade öppet en söndag kväll. Nu är jag hemma, fick två bananlådor på Ica innan i dag, helt gratis. Så, nu har jag packat ner en massa. Glas, bestick, tallrikar. Jag har faktiskt inget kvar att äta på eller med. Men, det löser väl sig. Fick ju pengar i dag och eftersom jag inte längre behöver tänka på hyran är jag ju helt plötsligt stenrik. Flytten lär ju kosta en del. Men, det får jag oroa mig över i morgon. Nu ska jag krypa ner under täcket (innan jag får för mig att packa ner det) sedan ska jag försöka sova en timme eller två sedan klockan 08.00 bär det av till Helsingborg.
Irina Bernebring Journiette 