Idag var det den 11/11/11 och folk gjorde tydligen viktiga grejer klockan 11.11. Det gjorde inte jag. Jag missade helt det. Jaha. Tur jag inte är särskilt vidskeplig. Eller så får jag ju en ny chans snart igen om jag låtsas att jag bor i en annan tidszon. 19.11 är klockan 11.11 i LA. Jag kör då. Stenhårt. Nu är det fredag och jag ska dricka vin till dagens soundtrack: When I Grow Up med First Aid Kit.
Jag glömmer att blogga och tiden går för fort. Orden finns kvar, tankar sparas, men i det privata och inte i det offentliga rummet. Jag åkte till London och sommaren återvände. Sedan bekände jag mina synder och flyttade istället för flydde till Malmö. Jag har gjort livschema för disciplinens skull, det innefattar tid till kreativitet, lärande och jobb. I Malmö skiner fortfarande solen och jag gömde vinterkläderna längst in i garderoben. Jag hoppas att mörkret håller sig borta ett tag till.
Det kändes som att det var måndag nyss. En vecka har flutit förbi obemärkt. Om en vecka åker jag. Jag tänker inte på annat. Telefonen ringer men jag glömmer att svara. Är upptagen med att försöka greppa det faktum att jag snart lämnar min lägenhet och mina vänner bakom mig. Jag upprepar det som tycks vara mitt mantra: spännande men läskigt. I min verklighet så nära sammanbundna. Fan. Jag hatar ju USA. Nu ska jag bo där. Vänner från NY frågar hur jag ska överleva på västkusten. Mina fördomar blir värre och värre för varje dag. “Alla knarkar i USA”, berättar pappa, “Bara bimbos på västkusten” säger Sam och skrattar. Konstiga släktingar skickar konstiga välkomnande mejl. Vad har jag gett mig in på? Är i alla fall lycklig över att äventyret börjar med några dagar i en av mina favoritstäder. Ska upptäcka mysiga gallerier, hitta vackra tillskott till garderoben och njuta av tillvaron.
Irina Bernebring Journiette 