Jag har aldrig spelat mycket tv-spel. Men som en del av 80-talsgenerationen känner jag att tv-spel ändå har präglat min syn på och mitt förhållande till omvärlden. I dag sitter jag på jobb och inser att jag tolkar mitt varande i någonslags Super Mario-terminologi. Jag springer igenom en het, brännande värld. Smått mystisk, fylld med fallgropar och bonusrundor. Allt för att samla på mig erfarenhetspoäng och pengar. Ju mer pengar jag har ju högre jag hamnar på karriärstegen.
Jag njöt av ledighet men tristessen smög sig på. Nu ska den botas. På måndag börjar en ny arbetsvecka på Ystad Allehanda. Ny arbetsvecka, nya utmaningar. Jag ska inte låta mig förgås i vikarieträsket. Även om jag kände mig sämst sist måste jag ha presterat någorlunda eftersom de vill att jag ska komma tillbaka. Jag är nöjd med det. Tackar min korta, intensiva men fantastiska roliga skådespelarperiod för det. Nu ska jag se till att alla kommer ihåg vad jag heter. Haec satis sunt dicta nobis
Igår var en jobbig dag. På dagen. Men sedan hade jag en fantastisk kväll. Är så tacksam över att det är sommar och över att jag har så underbara vänner. Åkte hem med Helena efter jobb och hämtade badkläder. Mötte upp John och Thomas vid djuphavsbryggan pick-nickade och badade tills klockan var läggdags, cyklade hem till Helena och hade pyjamasparty. Reflekterade om livet, karriärer och framtidsplaner.
En ledig dag. Det var allt jag fick. Imorgon blir det jobb igen. Pendlar 2 timmar till Ystad för att arbeta på Ystad Allehanda.
Irina Bernebring Journiette 