Irina Bernebring Journiette

Live. Do. Laugh. Explore. Dance. Love. Fall. Write. Scream. Enjoy. Dare. Go.

Tag: Kaos

100819 – Ditigalt Död

Jag är utsuddad. När de onda tekniktrollen på Expert bestämde sig för att formatera om min dator, även om jag blivit lovad att de inte skulle röra varken mjuk- eller hårdvara utan bara fixa fläktarna, så rensade de ut bland hela mitt digitala varande. Okej, var det första jag tänkte vid upptäckten. Jag har ju ändå min bärbara hårddisk. Min säkerhet. Min livlina som dyker upp en gång varannan vecka, eller när jag funnit eller producerat ny ovärderlig information. Jag kopplar i min hårddisk i lugn och ro, fortfarande lycklig av att solen faktiskt skiner idag. Chocken träffar mig som en lyckstolpe mellan ögonen. Hälften av allt är borta. Hälften. Halva min uppsats som jag skrev på. Hälften av alla ord och tankar jag knappat in under olika sinnestillstånd. Bostadskontraktet till min nya lägenhet i Irvine (som om någon konstig anledning bara finns i ett elektroniskt exemplar på hela internet och absolut inte går att få tag på nytt). Jag vet inte hur, när eller var. Informationen har slukats upp av ett tomt svart hål. Å. Jag är så ledsen att jag inte vet om jag ska bryta ut i gråt eller skratta. Expert och iomegas bärbara hårddisk har digitalt tagit livet av mig.

Advertisements

Fotboll och kravallkrig = BCN

Vi hanger i Barcelona, eller som alla hippa kids kallar det BCN. Vi gillar fortfarande inte det. Och orsakerna att vi inte gillar det blir fler. Igar var det fotboll. Fantastiskt, vi letade frenetiskt efter biljetter for att kunna slappa ut inre djurisk fotbollspassion pa Camp Nou. Biljetterna var slut men vi depppade inte ihop for det. Avnjot match i bar. Barcelona vann. Glada firande manniskor tog over staden. Frid och frojd. Klockan gick.

02.00. Jag, josefin och tva glada norrman vi mott upp i lordags letar efter ett trevligt olhak att konsumera kvallens sista alkohol innan hemgang. Vi beger oss till Plaza Cataluña med metron. Ena utgangen ar stangd och vi foses med massorna ut genom en annan. I rulltrappan vander helt plotsligt folk och springer ner for rulltrappan som aker uppat. “Dumma fyllon” tanker vi. En helikopter surrar ovanfor, “Vad konstigt” tanker vi, men aker vidare upp. “Pang” forsta skottet kommer ovantat. Jag tittar upp och vi star i fullskaligt fotbollskrig. Huliganer pa ena sidan, kravallpolis i uniform pa andra pressar sig fram. “Vi gar ner igen” sager Josefin. “Var ar kameran” skriker jag. Sedan utspelar sig foljande samtal:
J – Vi gar ner igen.
I – Nej, vi gar lite hitat, dar ar det helt tomt.
J – Det brinner dar.
I – Ja, men vi kan ga lite didat da.
J – Men, det brinner dar med. Vi gar ner. Har ar fullt med poliser.
I – Det ar bra. Da ar vi trygga.
“Pang, pang, pang.”
I – Okej, vi gar ner igen.

Som en av norrmannen sa trevligt uttryckte det. “Inte nog med att alla turister blir ranade i Barcelona, man blir beskjuten ocksa”.