Irina Bernebring Journiette

Live. Do. Laugh. Explore. Dance. Love. Fall. Write. Scream. Enjoy. Dare. Go.

Tag: Couch-surfing

Madrid – San Sebastian

6 timmar buss. Fy farao. Det enda bra med att åka buss är att man får se all natur. Baskien känns mycket annorlunda än övriga Spanien. Jag och Josefin får alp-känsla. Nu är vi framme i San Sebastian och har mött upp vår nya host Spiros. Idag har vi strosat omkring i San Sebastian och hunnit konstatera att stränderna här är bättre än i Cadiz. Det är dock lite tråkigt att här är 122 regndagar om året, självklar kommer tre av dem infalla under de dagar vi är här. Förövrigt är Spiros gammalt fotbollsproffs, jag tvingade Josefin att utmana honom i inomhus-kick-fotboll. Josefin vann. Fast jag har en känsla av att han myglade. (Spiros lägenhet är också helt fantastisk och han är supertrevlig, som jag sa, toppar eller dalar.)

Advertisements

Mallorca part one

Vi har lämnat Palma bakom oss och är nu i Portocolom som ligger en bit upp för kusten. 3082 invånare enligt Lonely Planet. +4 för tillfället. Jag, Josefin och två andra Couch Surfare som för närvarande tillbringar lite tid hos vår nya host Joan. Jag och Josefin har verkligen insett vilken tur vi hade med våra första två värdar, Sebastiano och Matias. Joan är trevlig, men han har exempelvis ingen fungerande dusch. ”Äsch, jag blir ju ren i havet”. Inte riktigt min typ av filosofi.

De andra två är trevliga dock. Ett par i 30-40 års åldern från Polen/Nya Zeeland som är här på jakt efter jobb på en båt. Ska tydligen inte vara allt för svårt att mönstra på en Yacht eller stor segelbåt och få möjligheten att uppleva medelhavet till sjöss. Men igen. Vilka karaktärer. I bilresan hit berättade mannen om sin karriär inom bygg/segel/busschaufförs/allt-i-allo- branschen och lyckades flinka in anekdoter om hur han exempelvis hängt med ”the Doctor” i L.A, som tydligen försåg alla Hollywood-stjärnor med knark. Om hur enkelt och vilken adrenalinkick det var att smuggla LSD till Nya Zeeland. Om sina konspirationsteorier, som att ”dom” (jag förstod inte riktigt vem) tjuvlyssnar på allt. Jag nickade och log lite nervöst. Någorlunda vettskrämd. Josefin sov.

Jag känner att jag lär mig massor om saker jag faktiskt inte riktigt vill veta något om. Men, det är väl en del av det hela. De andra tre sitter nere i köket och babblar. Jag och Josefin ville inte riktigt vara med så vi gick och lade oss. Vi försöker tänka positivt, att vi sparar pengar på att bo hemma hos folk. Att vi kan göra av med 16 euro om dagen istället för 70-100. 16 gånger 46 = 736 euro. 70 gånger 46 = 3220 euro.  Alternativ ett känns mer lockande. Men i dagsläget börjar det bli jobbigt.

Samtidigt så finns det dock positiva saker med att vi har kommit hit.

Portocolom är fantastiskt vackert. Vi ska upptäcka och utforska vidare imorgon. Hit hade vi aldrig kommit om det inte varit för Couch Surfing.

Vår sovplats ligger i ett utrymme bredvid tak-terassen och kommer att vakna av solen strömmar in genom det stora fönstret. Huset är förövrigt otroligt pittoreskt, tre våningar och med gröna fönsterluckor.

Och, det bästa av allt. Vi behöver inte checka ut imorgon och kan ligga kvar i sängen och dra oss så länge vi vill utan att höra hur pengarna tickar iväg.

Konsekvenser av vulkanutbrott på Island. Orsak och Verkan. Kausala samband?!

1. Det går inga flyg i norra Europa

2. Turister på Mallorca som ska till norra Europa kan inte komma hem

3. Turister på Mallorca stannar kvar på Mallorca på sina hotell

4. Alla hotell är fullbokade

5. Vi hittar ingenstans att sova

Jag har sett och hört mycket under resans gång som jag aldrig trodde jag skulle se eller höra. Igår inträffade ännu en sådan stund. Jag tänkte något jag aldrig trodde jag skulle tänka. Vi var framme på Mallorca och av båten lite efter 23.00. Vi hittade en mysig kinesisk restaurang och stillade dagen-efter-Ibiza hungern. Sedan begav vi oss in till Palma i jakt på ett hotell för natten. … Två och en halvtimme, ryggvärk och skoskav senare började vi tappa modet. Inga rum lediga, eller jo, det fanns ett, för sina tre stjärnor ville de ha 120 euro för några timmars sömn. Vi vägrade, av princip. Så. Inga rum för oss.

Mobil = död. Dator = död. Allting = stängt. Då tänkte jag ”Vi sätter oss i parken och sitter där tills det blir morgon, det är bara några timmar kvar”. En tanke jag aldrig trodde att jag någonsin i mitt liv skulle behöva tänka. Men, den motades allt för snabbt bort av rädslan för att bli rånad, för att frysa ihjäl, för att ligga död i parken. Som i en dålig deckare.

Som tur var blev vi räddade av en riddare på vit springare – eller, en taxichaufför i sin vita taxi, som inte bara körde oss hur långt som helst utan elaka påslag utan också ringde och fixade ett hostel. Ingen lyx. Två skumma tält-vånings-sängar i en skrubb och en handikapptoalett. Men vi blev fantastiskt lyckliga. Och då mitt i allt, innan jag somnar fullt påklädd och vet att jag måste checka ut klockan 10.00 exakt sju timmar senare och gör mitt bästa för att mota bort härbärgeskänslan, ler jag lite för mig själv. Är livet och resandet inte ett fantastiskt äventyr. Ena dagen lyxliv andra dagen hemlöshet. Imorgon?

When in Spain…

Dygnsrytmen här blir bara värre och värre. Igår åt vi middag vid 00.30 och mös i soffan hos vår nya host till 03.30. Här är helt annorlunda än hos Seba, men definitivt vad vi behövde. Riktiga sängar och rent och fräscht kök. Än så länga har couch-surfingen visat sig vara en grymt spännande upplevelse. I förrgår drack vi gin och tonic ur McDonalds-glas, igår blev vi bjudna på spansk tortilla och mörkrött vin. Ombyte förnöjer.

Igår strosade vi också runt i “la turia”, parken som delar Valencia, och njöt av det vackra vädret. 27 grader i solen. Nu funderar vi på att boka flygbiljetter till Ibiza och strunta i båten eftersom kontoret är omöjligt att hitta och öppettiderna mycket märkliga. Vem vet var äventyret fortsätter? Vi har lämnat resestressen bakom oss och tar dagen som den kommer.