Irina Bernebring Journiette

1. Det går inga flyg i norra Europa

2. Turister på Mallorca som ska till norra Europa kan inte komma hem

3. Turister på Mallorca stannar kvar på Mallorca på sina hotell

4. Alla hotell är fullbokade

5. Vi hittar ingenstans att sova

Jag har sett och hört mycket under resans gång som jag aldrig trodde jag skulle se eller höra. Igår inträffade ännu en sådan stund. Jag tänkte något jag aldrig trodde jag skulle tänka. Vi var framme på Mallorca och av båten lite efter 23.00. Vi hittade en mysig kinesisk restaurang och stillade dagen-efter-Ibiza hungern. Sedan begav vi oss in till Palma i jakt på ett hotell för natten. … Två och en halvtimme, ryggvärk och skoskav senare började vi tappa modet. Inga rum lediga, eller jo, det fanns ett, för sina tre stjärnor ville de ha 120 euro för några timmars sömn. Vi vägrade, av princip. Så. Inga rum för oss.

Mobil = död. Dator = död. Allting = stängt. Då tänkte jag ”Vi sätter oss i parken och sitter där tills det blir morgon, det är bara några timmar kvar”. En tanke jag aldrig trodde att jag någonsin i mitt liv skulle behöva tänka. Men, den motades allt för snabbt bort av rädslan för att bli rånad, för att frysa ihjäl, för att ligga död i parken. Som i en dålig deckare.

Som tur var blev vi räddade av en riddare på vit springare – eller, en taxichaufför i sin vita taxi, som inte bara körde oss hur långt som helst utan elaka påslag utan också ringde och fixade ett hostel. Ingen lyx. Två skumma tält-vånings-sängar i en skrubb och en handikapptoalett. Men vi blev fantastiskt lyckliga. Och då mitt i allt, innan jag somnar fullt påklädd och vet att jag måste checka ut klockan 10.00 exakt sju timmar senare och gör mitt bästa för att mota bort härbärgeskänslan, ler jag lite för mig själv. Är livet och resandet inte ett fantastiskt äventyr. Ena dagen lyxliv andra dagen hemlöshet. Imorgon?