Irina Bernebring Journiette

Live. Do. Laugh. Explore. Dance. Love. Fall. Write. Scream. Enjoy. Dare. Go.

Month: March, 2010

Mer bilder åt folket

Jag har fått klagomål på att jag publicerar för lite bilder i min blogg. Därför har jag bestämt mig för att bli lite bättre. Jag fotograferar ju en hel del, men arkiverar det så fint i datorn och går vidare med livet. I alla fall ska jag och min vackra kusin snart till Spanien för att samla på oss historier, lära oss spanska, möta nya spännande människor och lära oss mer om livet.

Vi har gjort en hel del galna saker ihop. Bilden ovan är tagen när vi tog paus från omvärlden och gömde oss i en stuga i Båstad. Bilden nedan är tagen 2004 när jag åkte på min första utlandssemester utan förälder. Josefin fick vara min “förmyndare” eftersom jag inte gick lov att checka in på hotellet som minderårig. Vi åkte till London och lekte vuxna och drack cosmopolitan på medlemsklubbar i Chelsea. Mamma var orolig, jag var bara sexton, men vi kom hem hela och rena. Trots att vi bodde på ett hostel som liknade en knarkarkvart bakom Piccadilly Circus och jagades runt hotellet av en galen soldat som nyss kommit hem från en första vända i Irak. Trots att vi köpte vodka i platspåsar för 4 £ stycket på Ryan Air. Och trots att vi inte införskaffade en karta under hela vår vistelse. Nu är vi lite äldre, förhoppningsvis lite klokare. Men i bakhuvudet hoppas jag att vi upplever lika fantastiska äventyr som sist.

Advertisements

Jag har bakat!


Så fint brödet ser ut när man fotograferar utan blixt.

På tal om Lundagård

Skrev Andreas Ekström en mycket fin notis i sydsvenskan.

Lundagård

Lundagård sägs vara en bra plantskola för framtidens journalister. Och visst finns det något magisk med att sitta runt det runda bordet på redaktionen och veta att runt omkring sitter framtidens journalister. Jag brukar i smyg fantisera om vem som kommer att vinna en guldspade, vem som kommer att bli kulturredaktör på DN eller vem som satsar på en internationell karriär. Då blir jag så där fantastiskt lycklig över mitt yrkesval och hoppas att jag alltid kommer att älska mitt yrke lika mycket som jag gör just nu. Just nu i den känsla som växer fram efter att ha promenerat hem i regnet efter att ätit för mycket jubileumstårta på Sveriges yngsta 90-årings kalas.

Memories from the big apple.

The New York Times

The New York Times

Fika

Fika

Thanksgiving parade

Thanksgiving parade

Morgonkaffe

Morgonkaffe

Serendipity 3

Serendipity 3

Mamma på godisjakt

Mamma på godisjakt

Central Park

Central Park

Central Park

Central Park

The Met

The Met

Myser i våra vintermössor

Myser i våra vintermössor

Galen julshopping

Galen julshopping

Sylvias i Harlem

Sylvias i Harlem

Wintouk

Wintouk

Tomma gator under Thanksgiving parade

Tomma gator under Thanksgiving parade

She Was a Phantom of Delight – William Wordsworth

She was a phantom of delight
When first she gleamed upon my sight;
A lovely Apparition, sent
To be a moment’s ornament;
Her eyes as stars of Twilight fair;
Like Twilight’s, too, her dusky hair;
But all things else about her drawn
From May-time and the cheerful Dawn;
A dancing Shape, an Image gay,
To haunt, to startle, and way-lay.

I saw her upon a nearer view,
A Spirit, yet a Woman too!
Her household motions light and free,
And steps of virgin liberty;
A countenance in which did meet
Sweet records, promises as sweet;
A Creature not too bright or good
For human nature’s daily food;
For transient sorrows, simple wiles,
Praise, blame, love, kisses, tears and smiles.

And now I see with eye serene
The very pulse of the machine;
A Being breathing thoughtful breath,
A Traveler between life and death;
The reason firm, the temperate will,
Endurance, foresight, strength, and skill;
A perfect Woman, nobly planned,
To warm, to comfort, and command;
And yet a Spirit still, and bright,
With something of angelic light.

Una pregunta difícil.

Att avsluta en mening är ibland svårt. Min slutsats efter att ha läst de tre böckerna parallellt, i förhållande till de ideal som rådde under upplysningen, är att Candide… Där tog det slut. Vad händer sen? Det är den svåra frågan. Jag har ingen aning. I min hjärna trängs bara tankar på spanska.

Dagens ord

Dumhetsonani

Anti Christ – Von Trier

Jag är rädd. Ohyggligt rädd. Jag ser Anti Christ. Den är fantastiskt obehaglig. Jag vet inte om jag vågar se mer. Jag sitter med täcket ovanför huvudet, lyssnar och får ångest.

…och snart är jag någon annanstans!

19 dagar kvar tills Spanien. Helt galet. Dags att börja ordna med saker och ting. Men tiden går lite för snabbt, läskigt.