Irina Bernebring Journiette

Live. Do. Laugh. Explore. Dance. Love. Fall. Write. Scream. Enjoy. Dare. Go.

Month: April, 2010

Nattlig promenad och Alhambra by night.

Advertisements

Bullfighting and Semaña Santa

Rafa, vår host i Granada kallade sig spansk nationalist och irriterade sig högljutt över hur spansk patriotisk och nationalism alltid sammankopplades med Franko. Sista kvällen spenderade vi med att undersöka spanska seder på Youtube och Rafa berättade bland annat om ritualerna kring Semaña Santa, holy week, eller påsken och om tjurfäktning. Fantastiskt fascinerande. Självklart missade jag och Josefin påskfirandet med bara någon vecka. Men det är något jag måste åka hit och uppleva.

Varje år inför påsk åkte Rafa hem till sin lilla by och förberedde sig för det heliga firandet som i princip består av massor, verkligen massor, av processioner genom staden. Processionerna skiljer sig åt beroende på vilken stad man bor i, men de har gemensamt att de medverkande ofta bär på stora skulpturer av Jesus eller jungfru Maria. Statyerna väger flera ton och bärs av ett trettiotal män på nacken. Det är verkligen supersvårt att förklara. Men klippen nedan ger en bild av vad som föregår. Det är, som svensk, helt omöjligt att föreställa sig hur viktigt det religiösa firandet är. Då och då stoppar tydligen processionen och kvinnor gråter över hur vackert det är. (Det är också helt sjukt att de ser ut som Klu Klux Klan, men det är inte överhuvudtaget relaterat till rasism utan till den spanska inkvisitionen. Under inkvisitionen tvingades nämligen de som dömdes för kätteri klä sig i en strutformad hatt så att alla skulle känna igen kättaren. Jag har förstått det som att det idag relateras till någon slags förlåtelse för vad som hände under inkvisitionen.)



Efter det berättade han en massa om tjurfäktning. Det har alltid fascinerat mig. Men nu har jag stenkoll. Jag orkar faktiskt inte berätta hela historien här. Men. Jag lovar att berätta när jag kommer hem om någon frågar. Det ligger i alla fall mer bakom än bara att vifta med en röd duk och sedan döda en tjur. Jag längtar verkligen till jag får se en fight själv.

One night in … Granada?

Vi var på fest igår. Det var fantastiskt roligt. Även om den egentligen bara var för Erasmusstudenter här i Granada lyckades vi smyga oss in gratis. Alla frågade hur länge vi bott i Granada och vad vi pluggade. Vi nickade och log. Tanken var att vi skulle åka vidare till Sevilla idag men vår host är så snäll och trevlig att vi bestämde oss för att stanna en dag till. För att vara helt ärligt orkade vi faktiskt inte heller släpa på våra väskor idag. Nu ska vi strax iväg och titta på fotboll. Helnice. Förövrigt hände värsta roliga grejen igår. Den skumma tyskan vi bodde med stötte som attans på vår host när vi kom hem efter klubben. Hon erbjöd massage och ålade sig i hans säng. Men han dissade stenhårt. Haha. Josefin höll på att dö av skratt. Nu har hon snyltat sig vidare. Hon bidrog inte med någonting utan tycktes bara se Couch-surfing som ett sätt att komma runt i Europa billigt. Hon drack av vår gin, åt deras mat och diskade inte ens efter sig. Det är faktiskt inte helt konstigt att jag och Josefin connectar med (de flesta) av våra hostar. Vi bjuder på mat, städar, underhåller och hejar på fotbollsmatcher.

Alhambra

Tågunderhållning

Alicante – Granada

Vi gillar Granada starkt. Resan hit var däremot mindre trevlig. Irritationsfaktorn hög. Föreställ dig följande. Du ska till Malmö från Helsingborg, tåget går via Stockholm. Men, nu kan vi i alla fall säga att vi har varit i Madrid två gånger. Här har vi checkat in hos vår nya host Rafa, som studerar till jurist här i Granada. Trevlig och snäll (och Spansk!). Men, lite minuspoäng för att han direkt när vi träffas frågar om Sverige existerar i verkligheten, alltså, är det säkert att Sverige finns på riktigt. “Det ligger ju sååååå långt borta”.

Jag och Josefin vet inte riktigt hur vi ska förhålla oss till spanjorernas skeva världsbild. Men. Ja. Nog sagt om det. Han berättade däremot att alla i Spanien läser engelska i åtta år. Åtta hela år och ändå är det omöjligt att kommunicera med majoriteten av dem. Han påpekade dock att undervisningen varje år börjar följande “I am, you are, he/she/it is”. Så, vi konstaterade gemensamt att kvalitén på engelskaundervisningen kanske inte är den bästa. Men utöver det är han fantastiskt rolig och har exakt likadan humor som Josefin och jag har. Han skrattar lika förvirrat åt ponnyn i källaren och har lovat att ta med oss på fest ikväll.

I lägenheten bor det också två andra unga killar men de håller sig mest för sig själva. Här är också en annan tjej från tyskland som couch-surfar. Hon är helt skum. Jag och Josefin börjar sakta men säkert inse att vi inte passar riktigt in bland den stereotype surfaren. Men det är ändå roligt. Exempelvis, i Alicante, kom det en polsk tjej förbi och skulle bo lite där vi bodde. Hon var så snål att hon hellre sov på flygplatsen hela natten än tog en taxi dit på morgonen för…. (håll i hatten!) fem hela euro.

Okej. Men tillbaka till nuet. Nu kommer det komiska med boendet. Alla vi fyra. Jag-Josefin-Rafa-Tyskan. Delar rum. Ett rum. Ett litet, litet rum. Där ligger vi och snarkar och det är lägerkänsla a la Hjälmsjövik över det hela och varenda gång någon rör sig knarrar det i hela rummet. Men, Josefin och jag gillar läget. Trångboddhet är inget problem, här är rent och fräscht och ikväll blir det samkväm innan vi beger oss vidare till Sevilla.

Förövrigt har vi konstaterat att det i Granada inte finns en massa tyskar, svenskar eller ryssar. Men, massor av amerikanare. Helt galet. Innan idag lyckades vi krocka in i samma duo flera gånger på Al Hambra och de skröt om hur de var i Granada idag, skulle till Paris imorgon och sedan vidare till någon ny Europeisk huvudstad på fredag. Då fällde Josefin världens bästa kommentar. “Att bara vara en dag någonstans är bara att se ett ställe, inte att uppleva det”.

Alicante

Om sakerhetstank i Spanien

Ja, inte som en tank, utan mer som ett tank, som i tanke. For att fortydliga efter begaran av Josefin. Allting har ar fantastiskt farligt. Haromdagen holl jag exempelvis pa att trilla av taget, nar det var i rorelse. Handelsen utvecklade sig foljande. Konduktoren forklarar att vi snart ar framme i Alicante. Vi slanger upp vaskorna pa ryggen och tranger oss ut till det lilla mellanrum dar man kliver av taget. Da stannar taget. “Nice” tanker jag och trycker pa den grona knappen som oppnar dorren. Dorren oppnas, jag gor mig redo att kliva ut, men, nahe, har var bara sten och grus. “Oj”, tankte jag. Ja, da ar val stationen pa andra sidan tanker vi. Josefin vander sig om och trycker pa den grona knappen. Gor sig redo att kliva ut. Men nahe, bara sten och grus. Da, med bada dorrarna vidoppna borjar taget kora igen. Tvardrag i 30 sekunder innan dorrarna antligen stangs. Bara ett exempel pa fantastiskt spanskt sakherhetstank: Att dorrarna overhuvudtaget gar att oppna nar taget ar i rorelse.

Josefin kl 01.24

Vi skulle ga ut i Alicante. Men vi vill inte. Har ar sa fruktansvart trakigt. Istallet har vi lyckats programmera om var hosts tv sa att allting ar pa engelska. Det ar helt fantastiskt. Han tyckte vi var knappa i huvudet nar jag forsokte forklara att vi tittade pa Bob Espoña pa tv for att det var det enda program vi forstod pa spanska. Vi har ocksa kidnappat hans dator och facebookar som aldrig forr. Efter att ha reflekterat over vart hat mot Alicante och allas “jag-ska-till-sydostasien-och-finna-mig-sjalv-resor” konstaterar Josefin 01.24 att “Vi gor det som ingen annan gor, for vi pallar inte det som alla andra gor”. Det ar sa sant. Vi Interrailar inte Europa, vi kor stenhart Spanien. Vi festar inte loss i Barcelona, vi kor parkhang i Valencia. Vi ska inte finna oss sjalva i Asien utan forsoka tappa bort oss i L.A.

Alicante, Bob Espoña och bristen pa toalettpapper.

Oavsett vad jag skrev igar tycks min spanska ha forbattrats under tiden har. Idag lyckades jag prata, till och med debattera, om de helt idiotiska spanska tagtiderna. Inte nog med att det pa grund av nagon dum anledning inte gar att aka tag mellan Alicante och Granada utan att aka inom Madrid?! (titta pa kartan sa forstar ni bristen pa logik), utan for att fa klarhet i varfor maste man forst prata med biljettforsaljaren, sedan mannen i info-disken, sedan biljettforsaljaren igen och mannen i info-disken och sedan reservera hos biljattforsaljaren. Vi fick fnatt, men jag fick fnatt pa spanska. Forovrigt har vi tittat pa Bob Espoña idag. Sa heter namnligen Spongebob pa spanska. Helt galet. Men det ar definitivt ett steg upp att se ett helt barnprogram pa spanska och forsta!

Nu ar vi i Alicante och bor hos var nya host Jose. Han ar trevlig men pratar inte sa mycket. Har ar ocksa sjukt smutsigt och precis som hos Joan finns har inget toalettpapper. Jag forstar inte hur man kan leva utan toalettpapper. Det kommer nog alltid att forbli ett mysterium. Men eftersom jag och Josefin borjar bli rutinerade har vi sjalvklart stulit med oss lite fran en restaurang. Ja, vi lade extra dricks (eller, nej, det hade vi inte rad med).