Irina Bernebring Journiette

Live. Do. Laugh. Explore. Dance. Love. Fall. Write. Scream. Enjoy. Dare. Go.

Karaktärer vi mött än så länge

Vi har nu befunnit oss på resande fot i två veckor och vi har redan stött på fantastiska karaktärer.

Sebastiano
Galen italienare som pluggade statistik i Valencia men som hellre drack Vodka lemon än pluggade och tillbringade dagarna med att ”skim-surfa” på stranden eller spela gitarr. Han avslutade också var och varannan mening med det något smått irriterande ”and the-e-e-e-e-en STOP”.

Gennaro
Sebastianos flatmate och tandläkare som var övertygad om att Jesus föddes i en grotta och försökte googla fram bevis. Han hade uppenbart fel och ursäktade sig med att han gått i katolsk skola som barn. Förövrigt sa han att det fanns en tjur närvarande. Det var även Gennaro som berättade för oss att ”the bird is the word”. Som om vi inte visste det redan.

Matias
Makeup-artist och filmentusiast som delade min förkärlek för Jurassic Park och såg alla tre filmerna med mig och sedan gav mig Make-up tips. När vi pratades vid sist hade avnjutit en flaska eller två rött vin och satt och såg Batman.

Harry
Illegal invandrare från Peru som jobbade som trädgårdsmästare och bodde med sju andra i ett övergivet hus. Levde i tre månader utan el och hade levt i åtta utan rinnande vatten. Helt OK tyckte han. Inte helt OK tyckte vi.

Frederico
Hade stött på Harrys kompis Alfredo i hamnen i St Antoni. Hade seglat dit på någon vänster och bodde i båten. Kallade sig själv världsmedborgare, var högst 23 år gammal, kysste folk på huvudet (eller i alla fall Josefin) och pratade någotslags eget språk. Han var fantastiskt rolig och totalt omöjlig att förstå.

Cafékillen
Frågade helt random om han fick låna datorn och kolla sin facebook. Satt maniskt och räknade högt och erbjöd oss att flytta in lite hos honom om vi ville eftersom han var ”skinned” och behövde hjälp med hyran. Vi tackade nervöst nej medan han berättade om fängelsevistelser och gjorde musikrecensioner. Det hela var väldigt märkligt.

Holländaren och Dino
Mötte dem på Sushibar för att sedan festa vidare på Pascha. Inga direkta karaktärer men fantastiskt roliga människor. Namnen försvann dock i dimman. Erbjöd oss vars ett eget rum att sova i så att vi slapp vår cell med galna Hostaltanten. Vi sov, gick upp och ville aldrig festa mer. Holländaren planerade söndagens utgång och försökte övertala oss att stanna med löften om flybiljetter till Mallorca imorgon. Vi förklarade att det inte är kutym att festa på söndagar i Sverige med tanke på att det är jobb tidigt måndag morgon och att vi nöjde oss med gårdagen. Han förklarade att han bara jobbade när han hade lust, alltså så lite som möjligt.

Passupen på Pascha

Blond guntherkopia vars enda uppgift var att tillfredställa våra behov på Pascha. Han visade glatt vägen till den privata toaletten, fixade sugrör och extra citron-skivor och envisades med att vara med på bilder där han pussade Josefin på kinden.

Hosteltanten

Enligt Josefin inte en karaktär utan en bitch. Hon kastade ut oss från rummet kvart i tolv. När hon förvarade vårt bagage ställde hon det i vatten. Hon tvingade Josefin att torka av fötterna efter att hon varit ute på terrassen och var så upptagen hela tiden med sina ”promenader”? att hon inte kunde hjälpa oss med någonting. Sedan lurade hon oss och tvingade oss att betala för mycket för boendet och skrattade åt det. Vi ogillar henne starkt.

Förhoppningsvis kommer vi att stöta på många fler under resans gång, men redan nu har jag stött på en hel del karaktärer som hade varit intressanta att avbilda i framtida litterära projekt.

Advertisement

Mallorca part one

Vi har lämnat Palma bakom oss och är nu i Portocolom som ligger en bit upp för kusten. 3082 invånare enligt Lonely Planet. +4 för tillfället. Jag, Josefin och två andra Couch Surfare som för närvarande tillbringar lite tid hos vår nya host Joan. Jag och Josefin har verkligen insett vilken tur vi hade med våra första två värdar, Sebastiano och Matias. Joan är trevlig, men han har exempelvis ingen fungerande dusch. ”Äsch, jag blir ju ren i havet”. Inte riktigt min typ av filosofi.

De andra två är trevliga dock. Ett par i 30-40 års åldern från Polen/Nya Zeeland som är här på jakt efter jobb på en båt. Ska tydligen inte vara allt för svårt att mönstra på en Yacht eller stor segelbåt och få möjligheten att uppleva medelhavet till sjöss. Men igen. Vilka karaktärer. I bilresan hit berättade mannen om sin karriär inom bygg/segel/busschaufförs/allt-i-allo- branschen och lyckades flinka in anekdoter om hur han exempelvis hängt med ”the Doctor” i L.A, som tydligen försåg alla Hollywood-stjärnor med knark. Om hur enkelt och vilken adrenalinkick det var att smuggla LSD till Nya Zeeland. Om sina konspirationsteorier, som att ”dom” (jag förstod inte riktigt vem) tjuvlyssnar på allt. Jag nickade och log lite nervöst. Någorlunda vettskrämd. Josefin sov.

Jag känner att jag lär mig massor om saker jag faktiskt inte riktigt vill veta något om. Men, det är väl en del av det hela. De andra tre sitter nere i köket och babblar. Jag och Josefin ville inte riktigt vara med så vi gick och lade oss. Vi försöker tänka positivt, att vi sparar pengar på att bo hemma hos folk. Att vi kan göra av med 16 euro om dagen istället för 70-100. 16 gånger 46 = 736 euro. 70 gånger 46 = 3220 euro.  Alternativ ett känns mer lockande. Men i dagsläget börjar det bli jobbigt.

Samtidigt så finns det dock positiva saker med att vi har kommit hit.

Portocolom är fantastiskt vackert. Vi ska upptäcka och utforska vidare imorgon. Hit hade vi aldrig kommit om det inte varit för Couch Surfing.

Vår sovplats ligger i ett utrymme bredvid tak-terassen och kommer att vakna av solen strömmar in genom det stora fönstret. Huset är förövrigt otroligt pittoreskt, tre våningar och med gröna fönsterluckor.

Och, det bästa av allt. Vi behöver inte checka ut imorgon och kan ligga kvar i sängen och dra oss så länge vi vill utan att höra hur pengarna tickar iväg.