Irina Bernebring Journiette

Live. Do. Laugh. Explore. Dance. Love. Fall. Write. Scream. Enjoy. Dare. Go.

Ibiza – Palma, Mallorca

Nu är vi på väg mot nya äventyr. Vi har lämnat Ibiza bakom oss och sitter på båten på väg mot Palma, Mallorca. Vi förväntas vara framme 23.45 och har ingen aning om vart vi ska ta vägen. Men det är lugnt. Det löser sig alltid.
Förövrigt är det fantastiskt hur många sätt jag och Josefin har kommit på att underhålla varandra. Tidigare idag spelade vi sten, sax, påse i en kvart. Jag vann. Det låg mycket taktik bakom det hela och jag lyckades lura henne. Sedan sjöng vi lite i hamnen och berättade dåliga skämt om ponnyier (eller heter det ponnys?) i källarförråd eller i segelbåtar. Vi har också börjat avsluta varandras meningar. Och oftast behöver vi inte ens säga något eftersom den andra redan tänker samma sak. Vi har nästan blivit som en person istället för två. Vi är inte längre två självständiga individer.

Advertisement

Vi såg Ibiza på två hjul och hittade en strand

Jag, morgonen efter Pacha

Ibiza off season is still Ibiza

Alla har gnällt om mitt och Josefins beslut att åka till Ibiza utanför säsongen. Alltså innan alla stora Dj’s eller ”diskjockyes” som Josefin så hippt kallar det pallrar sig hit för hardcore klubbande. Vi är klubbkids, visst är vi det. Och visst hade kanske Ibiza ”on season” varit en upplevelse, men Ibiza ”off season” är fortfarande Ibiza och oavsett vad folk säger stänger inte klubbarna bara för att här inte är tonvis med turister.

Efter vårt äventyr i St Antoni de Portmany åkte vi till Eivissa (Ibiza Town) och checkade in på världens skummaste ”hostal – apartamentos”. En liten cell fick vi och förväntades betala 40 euro per dag. Galet. Och kvinnan som drev det var ”sjukt upptagen” hela tiden och hade knappt tid att låta oss betala. Kvart i tolv kom hon och knackade på vår dörr och kastade ut oss. Men det gör ingenting, för vi spenderade ändå mestadels av vår tid i Eivissa på äventyr.

Först hyrde vi moped och utforskade öns sydspets. Stränderna här är däremot inget att hurra för. Sedan gick vi på klubb. Helt galet. Spanjorerna är helt galna när det gäller klubbande.

Vi åt en, för oss, sen middag vid nio och passade på att fråga ut personalen var klubbhänget var bäst. Sushibar och Pacha fick vi höra. Sushibar drog igång vid 01.00 och på Pacha var det bäst drag vid 04.00. Först begav vi oss till Sushibar i marinan och lyckades på någon vänster hamna i helt rätt sällskap. Daquiris och dimma. Fantastiskt. Sedan tog någon oss i handen och vi slank in på Pascha, som förövrigt sägs vara en av världens fem bästa klubbar. Electro, house, scendansare och passuper som löd vår minska vink. Ibland är det roligt att stå på andra sidan det röda sammetsbandet som skiljer de med tillgång från de utan.  Överdrivet? Ja! Men så var allt på Ibiza.

Förövrigt har vi från och med nu bestämt oss för att powernapa innan vi klubbar för vi orkar aldrig stanna kvällen ut. Vid 05.00 var våra sinnen alldeles för överstimulerade och vi segade ihop hos vår nyfunna vän som av någon anledning hade två extra gästrum. Vilka karaktärer vi har stött på under resans gång!

Här vill vi inte bo

Allt är inte guld och gröna skogar

Uppdateringarna från Ibiza har fått vänta. Tillgången till internet har varit sporadisk. Ibiza blev något kaosartat. Vi anlände med båten vid 18.00 och tog oss till St Antoni de Portmany på andra sidan kusten från Ibiza Town. Där mötte vi upp vår nya host Harry och hans vän Alfredo. Trevligt. Vi satte oss i hamnen, köpte in lite Sangria och njöt av den vackra solnedgången. När mörkret sakta omslutit oss var det dags att bege sig ”hem”. Okej, man kan tycka att vi borde anat oråd när vi upptäckte att det var två tjejer till, från Polen, som skulle ”surfa” samma nätter som oss, vi skulle tydligen dela rum. Okej, man kan tycka att vi borde anat oråd när Harry berättade att han var illegal invandrare. Okej, man kan tycka att vi borde anat oråd när Harry berättade att han inte hade internet.

Men, det gjorde vi inte. Däremot visste vi att något inte stod rätt till när Harry berättade att han bodde i ett ”squatted house” = ockuperat, men så fint lade till ”Vi har inga problem med snuten längre”. ”O-ho-ke-hej”, tänkte vi och spatserade motvilligt vidare med 20 kilo klänningar på ryggen. Väl framme betydde ockuperat övergivet, stulen elektricitet med ledningar överallt, tre ouppfostrade amstaff-hundar och hör och häpna, inget rinnande vatten. I ena soffan satt en argentinare hög om ett hus som under kvällens gång kom att envisas med att elda och stoppade in ett bord i eldstaden för att han tyckte så synd om oss som borde frysa eftersom vi var från Sverige. Vi panikade, försökte undvika att röra något överhuvudtaget och övertygade vår värd att vi bara var tvungna att ta en promenad och upptäcka området. Vi flydde illa kvickt till närmsta hotell och checkade in 00.30. Ibiza har blivit något dyrare än vi förutsätt, men definitivt värt vart enda öre!

Vi har däremot insett vilken tur vi har haft med våra två tidigare Couchsurfing erfarenheter men försöker hålla oss optimistiska och upprepar mantrat: ”Det kan inte bli värre än….”. Vi får väl se.