Lyckad fest.

by Irina Bernebring Journiette

Idag lossnade äntligen informationsstoppet angående artikeln. Hittade någon obskyr hemsida från Datasäkerhesgruppen vid Lund universitet där de publicerat rapport efter rapport om fildelning. Hittade i princip allt jag behövde. Då alla cheferna var på utbildning idag, fanns det ingen att få tag på för en kommentar. MEN, vad gör det, jag hittade beslut om avreglering, beslutsunderlag, rapporter om överbelastade nätverk och diskussioner från 2003 om att förbjuda P2P-trafik. Mitt grävande gjorde mig glad. Det tog tre timmar att hitta och plöja igenom informationen, samtidigt som jag multitaskade och skrev uppdrag och namnlekar till kvällens fest. Men när jag läst till sista punkt kunde jag med gott samvete, sluta skriva och pilla lite med redigering (förövrigt något av det roligaste jag vet). Sedan slängde jag i mig en bulle och tre kex, vet inte varför, jag gillar inte ens bullar. Men jag var glad och firade. Och sedan cyklade jag och mötte upp Hanna och Christoper utanför ICA Tuna.

Vi handlade inför festen och lånade en kundvagn. Eller, köpte gjorde vi väl. Sedan begav vi oss hem till Audrey och pyntade hennes hus i blått och gult. Sedan pågick “Svenskfesten” länge, vi åt och åt och åt och drack snaps. En del vägrade smaka på kräftor, men jag och Hanna sög i oss kräftor som inga andra. Små var de, pyttesmå, men, helt OK. Sedan bjöd vi på Marängscvhiss (jag har verkligen ingen aning om hur det stavas) och Hannas hembakade lusse- och kanelbullar. Haha, vilken rolig blandning av mat. Men trevlig var det. Vi sjöng “små grodorna” och “Hell and Gore”. Vid elva bestämde jag mig för att cykla hemmåt. Skulle bara gå in i köket och säga hejdå till Z och Hanna. Men tre timmar senare sitter jag, Z, Audrey, Hanna, Jens och Jusku sist kvar av alla och diskuterar allt från smärtan av att bryta nyckelbenet till homosexualitet och religion i Slovakien. Jusku passade också på att lära mig lite finska. Mitt uttal var inte perfekt, men, det var en god början.

— Kuuullu, sa jag

— Ku-lj-u, sa han

— Kuuullu, sa jag

— Ku-lj-u, sa han.

Och så höll vi på ett tag till han accepterade mitt förskånskande av finskan. Sedan städade vi undan det sista och jag supercyklade hem. Sedan slängde jag mig framför datorn, och här sitter jag nu och knåpar på artikeln igen. 7079 tecken är jag uppe i. Det är helt ohyggligt långt. Men vi får väl se vad som händer imorgon. Skickar in ett tänkt utkast om någon timme, och sen får vi se vad som händer.

— Hyvää yötä!

(Lista ut vad det betyder ni)

Advertisements