Irina Bernebring Journiette

Jag är inte bra på att blogga. Man ska aldrig inleda något med att basunera ut (jag vet att man egentligen inte kan basunera skriftligt) vad man inte kan. Men nu gör jag det. Jag tycker inte om att dela med mig av mina känslor, men jag tycker om att skriva och måste lära mig att dela med mig av mina ord. Så, nu har jag startat en blogg. Version två, kan man kalla den. Den här versionen ska dock fungera bättre än den tidigare.

Så, vem är jag?

– Jag heter Irina Bernebring Journiette och är frilansjournalist, säger jag högt, ler och knappar in det på datorn under tystnad medan Gordon Ramsey skriker i bakgrunden.

Frilansjournalist, jag vill hela tiden stava det frilandsjournalist. Då känner jag mig som den nykomling jag är och hjärtat bultar lite hårdare. Frilansjournalist – nykomling – arbetslös? Nej, inte riktigt, konstant upptagen med jobb och studier, då är man inte arbetslös.

– Frilansjournalist, ordet nästan viskar sig fram och kryper ut mellan två halvtorra läppar. Och, enskild företagare, och ung. Nästan tonåring, men ändå inte.

Så, nu sitter jag här. En nykomling, som är dålig på att blogga, men ger det ett försök till. För karriärens skull kan vi säga, för att synas. För min skull kan vi säga, för att lära. För din skull kanske, om du vill.