Irina Bernebring Journiette

Innebär långa dagar på redaktionen med ögonen fastklistrade vid skärmen. Knipande och trixande, allt får att få med varje tecken och pixel på en sida. Och så ska det ju se bra ut ju. Jag har utan att märka det nästan blivit en riktig höjdare på att få till det rätt. Att våga testa nytt, att vända och vrida på textblock och bildblock tills allting ligger på sin rätta plats. Det är roligt, spännande och alltid lika konsumerande. I dag gick 12 timmar förbi utan att jag knappt märkte det. I morgon är det på det klockan 10 igen. Helt underbart. Som sagt, för att bli en bra journalist måste man jobba hårt.

Förövrigt har jag en otroligt rolig nyhet att berätta. Jag ska tillsammans med en journalist vara redaktör för novischbilagan. Känns så extremt roligt, men kommer bli mycket jobb. I dag satt vi och hade vårt första “brainstorming-möte”. 9 lovande ideuppslag lyckades vi vaska fram. Men med 14 sidor att fylla lär vi behöva fler.

Uppdaterade inte här i går. För då skrev jag för en annan blogg. Ett konstreportage. Nämligen korkeken.wordpress.com

… eller inte. Det här trevliga får man från Vagabond.

Tack för att du hör av dig till oss med frilansförslag! Vi får oerhört många frilansförslag och kan tyvärr inte svara personligen på alla.

På nästa redaktionsmöte kommer vi gå igenom alla inkomna reportageidéer och sortera ut dem som är intressanta för oss.

Har du inte hört något från oss inom två veckor så har vi av någon orsak inte nappat på din idé.

Läs mer om hur vi arbetar med frilansare på: http://www.vagabond.se/vb/sida.aspx?id=1985

Med vänliga hälsningar

Tobias Larsson

Okej, två veckor, sen får jag väl svar. Förhoppningsvis. Hoppas. Hoppas.

I dag och i går har jag arbetat med video hela dagen. I går försökte vi spela in en film, vi var fruktansvärt dåliga. Det här kanske jag egentligen inte bör avslöja, men, om man är dålig i början kan man ju bara bli bättre. Radio är enkelt, roligt, och jag har koll. Skrivande journalistik är ännu enklare. Video däremot, video är svårt. Vinklar måste stämma, ljud måste synkas, fötter ska med men inte för mycket luft över huvudet. Varje bild måste planeras i minsta detalj. På datorn, i skrift, suddar man, börjar om. I radio, ring upp, gör om, ring på samma tid under dagen så låter rösten ungefär likadan varje dag. Men, fånga en rörelse på bild och du kan aldrig fånga samma rörelse igen. Med video upptäcker man verkligen hur flyktigt och unikt varje tillfälle är.

Men, roligt var det, är det, och hoppas jag att det fortfarande är i morgon efter att vi fått feedback på vår sliskiga budgetfilm.

I dag har jag förövrigt varit otroligt produktiv, skickat in en artikel till en välkänd svensk tidning och nu håller jag tummarna för att de vill ha den. Sedan sitter jag och skriver på fyra andra artiklar parallellt. Den ena blir definitivt färdig i kväll. (Eller måste bli) Den andra borde bli färdig i kväll. Till den tredje har jag två intervjuer kvar att göra innan jag kan skriva färdigt den, båda är planerade att hållas i morgon. Den fjärde borde gå snabbt att färdigställa, inga planlagda intervjuer och endast 1500 tecken.