Irina Bernebring Journiette

Live. Do. Laugh. Explore. Dance. Love. Fall. Write. Scream. Enjoy. Dare. Go.

Month: April, 2010

Mallorca part one

Vi har lämnat Palma bakom oss och är nu i Portocolom som ligger en bit upp för kusten. 3082 invånare enligt Lonely Planet. +4 för tillfället. Jag, Josefin och två andra Couch Surfare som för närvarande tillbringar lite tid hos vår nya host Joan. Jag och Josefin har verkligen insett vilken tur vi hade med våra första två värdar, Sebastiano och Matias. Joan är trevlig, men han har exempelvis ingen fungerande dusch. ”Äsch, jag blir ju ren i havet”. Inte riktigt min typ av filosofi.

De andra två är trevliga dock. Ett par i 30-40 års åldern från Polen/Nya Zeeland som är här på jakt efter jobb på en båt. Ska tydligen inte vara allt för svårt att mönstra på en Yacht eller stor segelbåt och få möjligheten att uppleva medelhavet till sjöss. Men igen. Vilka karaktärer. I bilresan hit berättade mannen om sin karriär inom bygg/segel/busschaufförs/allt-i-allo- branschen och lyckades flinka in anekdoter om hur han exempelvis hängt med ”the Doctor” i L.A, som tydligen försåg alla Hollywood-stjärnor med knark. Om hur enkelt och vilken adrenalinkick det var att smuggla LSD till Nya Zeeland. Om sina konspirationsteorier, som att ”dom” (jag förstod inte riktigt vem) tjuvlyssnar på allt. Jag nickade och log lite nervöst. Någorlunda vettskrämd. Josefin sov.

Jag känner att jag lär mig massor om saker jag faktiskt inte riktigt vill veta något om. Men, det är väl en del av det hela. De andra tre sitter nere i köket och babblar. Jag och Josefin ville inte riktigt vara med så vi gick och lade oss. Vi försöker tänka positivt, att vi sparar pengar på att bo hemma hos folk. Att vi kan göra av med 16 euro om dagen istället för 70-100. 16 gånger 46 = 736 euro. 70 gånger 46 = 3220 euro.  Alternativ ett känns mer lockande. Men i dagsläget börjar det bli jobbigt.

Samtidigt så finns det dock positiva saker med att vi har kommit hit.

Portocolom är fantastiskt vackert. Vi ska upptäcka och utforska vidare imorgon. Hit hade vi aldrig kommit om det inte varit för Couch Surfing.

Vår sovplats ligger i ett utrymme bredvid tak-terassen och kommer att vakna av solen strömmar in genom det stora fönstret. Huset är förövrigt otroligt pittoreskt, tre våningar och med gröna fönsterluckor.

Och, det bästa av allt. Vi behöver inte checka ut imorgon och kan ligga kvar i sängen och dra oss så länge vi vill utan att höra hur pengarna tickar iväg.

Vi checkade ut klockan 10.00 och sov lite på stranden



Konsekvenser av vulkanutbrott på Island. Orsak och Verkan. Kausala samband?!

1. Det går inga flyg i norra Europa

2. Turister på Mallorca som ska till norra Europa kan inte komma hem

3. Turister på Mallorca stannar kvar på Mallorca på sina hotell

4. Alla hotell är fullbokade

5. Vi hittar ingenstans att sova

Jag har sett och hört mycket under resans gång som jag aldrig trodde jag skulle se eller höra. Igår inträffade ännu en sådan stund. Jag tänkte något jag aldrig trodde jag skulle tänka. Vi var framme på Mallorca och av båten lite efter 23.00. Vi hittade en mysig kinesisk restaurang och stillade dagen-efter-Ibiza hungern. Sedan begav vi oss in till Palma i jakt på ett hotell för natten. … Två och en halvtimme, ryggvärk och skoskav senare började vi tappa modet. Inga rum lediga, eller jo, det fanns ett, för sina tre stjärnor ville de ha 120 euro för några timmars sömn. Vi vägrade, av princip. Så. Inga rum för oss.

Mobil = död. Dator = död. Allting = stängt. Då tänkte jag ”Vi sätter oss i parken och sitter där tills det blir morgon, det är bara några timmar kvar”. En tanke jag aldrig trodde att jag någonsin i mitt liv skulle behöva tänka. Men, den motades allt för snabbt bort av rädslan för att bli rånad, för att frysa ihjäl, för att ligga död i parken. Som i en dålig deckare.

Som tur var blev vi räddade av en riddare på vit springare – eller, en taxichaufför i sin vita taxi, som inte bara körde oss hur långt som helst utan elaka påslag utan också ringde och fixade ett hostel. Ingen lyx. Två skumma tält-vånings-sängar i en skrubb och en handikapptoalett. Men vi blev fantastiskt lyckliga. Och då mitt i allt, innan jag somnar fullt påklädd och vet att jag måste checka ut klockan 10.00 exakt sju timmar senare och gör mitt bästa för att mota bort härbärgeskänslan, ler jag lite för mig själv. Är livet och resandet inte ett fantastiskt äventyr. Ena dagen lyxliv andra dagen hemlöshet. Imorgon?

Ibiza – Palma, Mallorca

Nu är vi på väg mot nya äventyr. Vi har lämnat Ibiza bakom oss och sitter på båten på väg mot Palma, Mallorca. Vi förväntas vara framme 23.45 och har ingen aning om vart vi ska ta vägen. Men det är lugnt. Det löser sig alltid.
Förövrigt är det fantastiskt hur många sätt jag och Josefin har kommit på att underhålla varandra. Tidigare idag spelade vi sten, sax, påse i en kvart. Jag vann. Det låg mycket taktik bakom det hela och jag lyckades lura henne. Sedan sjöng vi lite i hamnen och berättade dåliga skämt om ponnyier (eller heter det ponnys?) i källarförråd eller i segelbåtar. Vi har också börjat avsluta varandras meningar. Och oftast behöver vi inte ens säga något eftersom den andra redan tänker samma sak. Vi har nästan blivit som en person istället för två. Vi är inte längre två självständiga individer.

Vi såg Ibiza på två hjul och hittade en strand

Jag, morgonen efter Pacha

Ibiza off season is still Ibiza

Alla har gnällt om mitt och Josefins beslut att åka till Ibiza utanför säsongen. Alltså innan alla stora Dj’s eller ”diskjockyes” som Josefin så hippt kallar det pallrar sig hit för hardcore klubbande. Vi är klubbkids, visst är vi det. Och visst hade kanske Ibiza ”on season” varit en upplevelse, men Ibiza ”off season” är fortfarande Ibiza och oavsett vad folk säger stänger inte klubbarna bara för att här inte är tonvis med turister.

Efter vårt äventyr i St Antoni de Portmany åkte vi till Eivissa (Ibiza Town) och checkade in på världens skummaste ”hostal – apartamentos”. En liten cell fick vi och förväntades betala 40 euro per dag. Galet. Och kvinnan som drev det var ”sjukt upptagen” hela tiden och hade knappt tid att låta oss betala. Kvart i tolv kom hon och knackade på vår dörr och kastade ut oss. Men det gör ingenting, för vi spenderade ändå mestadels av vår tid i Eivissa på äventyr.

Först hyrde vi moped och utforskade öns sydspets. Stränderna här är däremot inget att hurra för. Sedan gick vi på klubb. Helt galet. Spanjorerna är helt galna när det gäller klubbande.

Vi åt en, för oss, sen middag vid nio och passade på att fråga ut personalen var klubbhänget var bäst. Sushibar och Pacha fick vi höra. Sushibar drog igång vid 01.00 och på Pacha var det bäst drag vid 04.00. Först begav vi oss till Sushibar i marinan och lyckades på någon vänster hamna i helt rätt sällskap. Daquiris och dimma. Fantastiskt. Sedan tog någon oss i handen och vi slank in på Pascha, som förövrigt sägs vara en av världens fem bästa klubbar. Electro, house, scendansare och passuper som löd vår minska vink. Ibland är det roligt att stå på andra sidan det röda sammetsbandet som skiljer de med tillgång från de utan.  Överdrivet? Ja! Men så var allt på Ibiza.

Förövrigt har vi från och med nu bestämt oss för att powernapa innan vi klubbar för vi orkar aldrig stanna kvällen ut. Vid 05.00 var våra sinnen alldeles för överstimulerade och vi segade ihop hos vår nyfunna vän som av någon anledning hade två extra gästrum. Vilka karaktärer vi har stött på under resans gång!

Här vill vi inte bo

Allt är inte guld och gröna skogar

Uppdateringarna från Ibiza har fått vänta. Tillgången till internet har varit sporadisk. Ibiza blev något kaosartat. Vi anlände med båten vid 18.00 och tog oss till St Antoni de Portmany på andra sidan kusten från Ibiza Town. Där mötte vi upp vår nya host Harry och hans vän Alfredo. Trevligt. Vi satte oss i hamnen, köpte in lite Sangria och njöt av den vackra solnedgången. När mörkret sakta omslutit oss var det dags att bege sig ”hem”. Okej, man kan tycka att vi borde anat oråd när vi upptäckte att det var två tjejer till, från Polen, som skulle ”surfa” samma nätter som oss, vi skulle tydligen dela rum. Okej, man kan tycka att vi borde anat oråd när Harry berättade att han var illegal invandrare. Okej, man kan tycka att vi borde anat oråd när Harry berättade att han inte hade internet.

Men, det gjorde vi inte. Däremot visste vi att något inte stod rätt till när Harry berättade att han bodde i ett ”squatted house” = ockuperat, men så fint lade till ”Vi har inga problem med snuten längre”. ”O-ho-ke-hej”, tänkte vi och spatserade motvilligt vidare med 20 kilo klänningar på ryggen. Väl framme betydde ockuperat övergivet, stulen elektricitet med ledningar överallt, tre ouppfostrade amstaff-hundar och hör och häpna, inget rinnande vatten. I ena soffan satt en argentinare hög om ett hus som under kvällens gång kom att envisas med att elda och stoppade in ett bord i eldstaden för att han tyckte så synd om oss som borde frysa eftersom vi var från Sverige. Vi panikade, försökte undvika att röra något överhuvudtaget och övertygade vår värd att vi bara var tvungna att ta en promenad och upptäcka området. Vi flydde illa kvickt till närmsta hotell och checkade in 00.30. Ibiza har blivit något dyrare än vi förutsätt, men definitivt värt vart enda öre!

Vi har däremot insett vilken tur vi har haft med våra två tidigare Couchsurfing erfarenheter men försöker hålla oss optimistiska och upprepar mantrat: ”Det kan inte bli värre än….”. Vi får väl se.

Vamos a viajar en Ibiza!

Nu är det gjort. Vi ringde kundservice och spenderade 45 minuter och 63 kronor på att boka våra biljetter via telefon. 14-18 april kommer vi att spendera på Ibiza och den 18-24 april på Mallorca. Fantastiskt. Ahora vamos a comer y mañana voy a hablar español todo la día.!  Det du!