Om tjurfäktning

by Irina Bernebring Journiette

Igår var vi på tjurfäktning. Det var en spännande men konstig upplevelse. Jag hade relativt mycket hjälp av Rafas lektioner i spansk kultur och om ”sportens” teknik och kunde föra min nya kunskap vidare till Josefin och mamma. Josefin ville först inte gå. Djurplågeri enligt henne. Jag känner ingen större empati för djur som ändå ska slaktas och förväntade mig en intressant upplevelse. Och intressant var det. Men. Det var, tufft. Blodigt. Konstigt. Hästar som stångades ihjäl. Publik som i trans ropar Ole och hejar på dödandet. Klappar. Jag har filmat men glömt sladden. Det kommer sen. Tjurfäktare i ballerinaskor och med rosa pantalonger som dansar med tjurar och sticker svärd genom hjärtat. Piccadorer som driver ovetande hästar i döden och banderillos som smyckar tjuren med köttkrokar. Jag kände. Avsmak. Onödigt våld. Jag tappade förståelse för kultur och kände ingen acceptans. Bara förlegade traditioner och arrogans.

Advertisements