Irina Bernebring Journiette

Tre timmar med buss. Den värsta sträckan, Santander – Barcelona: tio timmar, ligger fortfarande framför oss. Igår var vi framme hos vår nya host Daniel. Trevlig, men säger inte särskilt mycket. De tycks ha massor av “surfare” här. Så, jag och Josefin får tid för oss själva, tid att reflektera. Josefin pratar hela tiden om att resan har gått “såååå” fort, jag håller med. Fast själv har jag större problem med boendesituationen. Nu bor vi i ett ghetto. Inte som en farlig Paris-förort utan mer som Rosengård möter Hässelby. Tolv-vånings skyskrapor utan hiss, doften av hasch ligger tjock kring husknuten och blickarna från smått överviktiga medelålders män och taniga tonårspojkar får en att vilja hålla extra hårt i väskan och snabbt promenera hemåt. Regnet är också en annan irriterande faktor. Industrierna likaså. Idag längtar jag lite hem till min egen trygga sfär faktiskt.