Irina Bernebring Journiette

Sanningen. Skriver Phillip Knightley. Och som journalist och freds- och konfliktvetare vet man att så kan vara fallet. I krigstider och under en konflikt får sanningen ofta ge vika för propaganda, demonisering och ryktesspridning. Men krig har fler viktiga offer, alla tänker jag inte nämna här. Men en sak jag funderat på att skriva en artikel länge om är de våldtagna kvinnorna. Krigens första offer – de våldtagna kvinnorna skriver DN i dag.

“Namnen är många, berättelserna plågsamma. Mina anteckningsböcker från Afrikas många konflikthärdar är fulla av kvinnor som vittnat om våldsamma sexuella övergrepp. Bakheita i östra Tchad. Nioåriga Hawa i Liberia. Nyabinthu, Janice, Veneranda, Masumbuko, Venansi, Odette, Anita, Agatha, Venasiya och Rebecca i östra Demokratiska Republiken Kongo.”

Inleder Anna Koblanc sin  artikel. Den är välskriven, det är den. Men, det är ingen nyhet. Våldtäkt som krigsföring har “alltid” varit en viktig del för motståndaren. Redan under de tidiga krigen på balkan rapporterades det om systematiska våldtäkter av både kvinnor och män. 2004 rapporterade bland annat Amnesty International om våldtäkter i Colombia.

“Offren blir straffade om och om igen, först utsätts de för övergrepp, sedan förskjuts de av sina familjer, de förödmjukas i det juridiska systemet, förvägras medicinsk vård och får sällan uppleva att förövarna ställs inför rätta”

Skriver dåvarande pressekreteraren Elisabeth Löfgren här. Vad hon syftar till är inte endast den direkta våldshandling som våldtäkten innebär utan också dess efterföljder. Förutom de som Elisabeth Löfgren lyfter fram är förtunnande av blodslinjen en viktigt syfte för våltäktsmannen i krig, speciellt vid etniska konflikter. Att förgripa sig på kvinnan som också ofta symboliserar privatlivet och familjen borta från krigsfälten och det civila samhället innebär också att de indirekt förgriper sig på motståndarens familjeära och vanhedrar inte bara kvinnan utan också den man som inte kan skydda sin kvinna.

En kort tanke. Ingen nyhet för många. Verklighet för ännu fler. Krigets första offer är alltid mänskligheten.