Irina Bernebring Journiette

Live. Do. Laugh. Explore. Dance. Love. Fall. Write. Scream. Enjoy. Dare. Go.

Month: May, 2010

Tapas

Om tjurfäktning

Igår var vi på tjurfäktning. Det var en spännande men konstig upplevelse. Jag hade relativt mycket hjälp av Rafas lektioner i spansk kultur och om ”sportens” teknik och kunde föra min nya kunskap vidare till Josefin och mamma. Josefin ville först inte gå. Djurplågeri enligt henne. Jag känner ingen större empati för djur som ändå ska slaktas och förväntade mig en intressant upplevelse. Och intressant var det. Men. Det var, tufft. Blodigt. Konstigt. Hästar som stångades ihjäl. Publik som i trans ropar Ole och hejar på dödandet. Klappar. Jag har filmat men glömt sladden. Det kommer sen. Tjurfäktare i ballerinaskor och med rosa pantalonger som dansar med tjurar och sticker svärd genom hjärtat. Piccadorer som driver ovetande hästar i döden och banderillos som smyckar tjuren med köttkrokar. Jag kände. Avsmak. Onödigt våld. Jag tappade förståelse för kultur och kände ingen acceptans. Bara förlegade traditioner och arrogans.

Tjurfäktning – Varning för känsliga bilder

Madrid

Vi har mött upp mamma i Madrid. Det är superroligt. Dagen spenderade vi med att äta tapas och dricka vin och filosofera om livet. Vad jag har saknat henne.

Det jobbigaste att med att bo på Hostel…

… är att man kan hamna i samma rum med folk som snarkar. Fy.

Hängmattehäng

Det blåser på månen…

…och i Cadiz. Det blåser mer här än någon annanstans. Det är otroligt irriterande. Vi blåser bort. Alla har hela tiden pratat om att Cadiz ska vara en av de vackraste platserna i Spanien. Vi har bestämt oss för att inte hålla med.

Vi promenerade runt hela Cádiz

Sevilla – Cadiz

Turen mellan Sevilla och Cadiz gick smärtfritt. Vårt nya hostel är inte alls lika lyxigt som vårt förra. Här finns ingen pool på taket och inga paella eller tapas-kvällar. Däremot finns här en hel del intressanta människor. Här finns 40 sängplatser, max, men minst 16 anställda. De anställda gör däremot inget annat än att festa loss. Hela tiden. Gårkvällen spenderade en ”långsam resenär” (han har bott och arbetat här i tre år i väntan på att han ska komma på vart han ska resa härnäst) med att spela Cash och röka hasch i ”vardagsrummet” på bottenvåningen. Jag och Josefin kröp ner i soffan bredvid med en flaska vin, andades in söta ångor och drömde oss bort till en hippie-tid som sedan länge dött ut. Vi passar inte in här. Men vi passar in ändå.

Flamenco i Sevilla