Brev fran Burma 1

by Irina Bernebring Journiette

Det ar varmt. Internet uppkoppling knackig. Jag svettas, det gor alla andra med. Inatt stal en man flakten Amerikansk tjuv. Vi har haften tendens att slaviskt folja Lonely Planets, som alla andra turister. Men allt ar bra, spannande. Idag gar bussen till Bagan. Tempelstad. Over 2000 tempel. Livet har ar sa annorlunda. Bara en timme fran BKK med flyg men en helt annan varld. For det forsta ar jag numera (nastan) miljonar. Pengarna, Kyat, ar i princip inget varda. Bussbiljetten idag kostar 18 000. Inte daligt, ungefar 19 us dollar.

Men som vi konstaterde innan ar allt som har med Burma att gora udda. Folk ar trevliga, pratsamma, men ingen pratar egentligen om nagon ting. Laste tidningen pa flyget hit. 15 sidor lang. Handlade om premiarministern, generalens, besok i Sri Lanka. Hela ettan var bara presentation, titel efter titel pa alla medfoljande generaler som akte ett speciellt plan. Helt absurt. Annu mer udda ar prissattningen, inatt bodde vid for 5 us dollar var. Runt hornet ligger hotell dar det kostar 300 us dollar for en natt. Man blir helt forvirrad. Det sags att mycket i Yangoon ar forstort efter Nargis. Storsta skillnaden sags vara att traden ar borta. Det ar inte sant, vaxtligheten ar pataglig. Djungelkanslan maximal. 

Folket har ar ocksa mycket annorlunda fran i Thailand. Det finns atta folkslag och nar man tittar sig omkring ser man allt fran manniskor som ser hur som indier, kineser, mongoler. Det ar en harlig blandning.

An sa lange har jag inte sett sa mycket militarer. Men tydligen sa ar bussresan idag sa lang, minst 15 timmar, for att det langst vagen ar tva pass/visa stopp – MINST. Sa, vi lar val marka det snart.
Nu ska jag ga och svettas ihjal i min Longyi pa hotellets lilla altan. Har ar sa varmt sa ni anar inte och AC ar det inte tal om. Jag hade en flakt vid min bank/sang inatt, men den stal en dum amerikanare som namnt ovan.
Haha, nar jag och mamma gick pa promenad innan sa vi varldens smalaste tupp. Det ar sa roligt, over allt springer massa tuppar och gal. Och inatt nar vi skulle sova sa helt plotsliogt, runt 00.10, borjade det tuta overallt och hundar i omradet ylde. Vi har fortfarande inte forstatt varfor.
En annan helt galen grej ar hur bra engelska alla har pratar. Till och med sma barn. Vilken skillnad fran Thailand. Och alla vill prata med en hela tiden. En brittisk kvinna papekade att det ar pa grund av bristen av kommunikation med utsidan. De vill veta allt om oss turister, men man ska akta sig for att prata for lange med folk.
En annan skum sak ar att tydligen blir alla turister forfoljda av statliga spioner minst en gang. Jag har inte markt att vi blivit det an. Men det stod i var harliga bok att manga turister inte ens marker det.
Ett tips till den som funderar pa att aka hit dock, som vi fick lite for sent ar att hyra en egen “taxi” med chauffor. Kostar 50 us dollar for tio dagar. Inte daligt, men tyvarr inte inraknat i var plan. Bilder kommer nasta gang jag hittar ett stallet med internetuppkolling och bypasserade proxyservrar.

Off pa aventyr — Irina

Advertisements