Welcome to the Djungel… Nastan. Mae Sot nu. Visum fixat. Burma pa andra sidan gransen. Flygtid BKK-Yangoon 1.15 min. Spannande. Aventyret narmar sig. Reserutt = Yangoon – Mandalay – Bagan – Inle Lake.
Basta kommentaren hitintills.
Jag (till Robert fran Burma i BKK) : Tycker du vi ska aka till Nay Pyi Taw (huvudstaden).
Robert : Djungelstaden? Dar bor bara apor. Vissa har grona klader men alla ar apor.
Nu blir jag disconnectad. Imorgon borjar allvaret. Tills nasta gang.
Burma nu. Adjö. Återkommer den 4/12 om jag inte lyckas hitta ett internetcafé i djungeln.
så börjar de flesta sagor. Eller? Jag ska skriva en saga, den ska lämnas in om 12 minuter. Kanske kan jag få lite uppskov. Men innan jag somnar inatt ska jag skriva en saga. Just nu är det ganska tomt på sagofrontsfantasierna. Hjärnan drar åt två håll: långt, långt borta i ett fjärran icke existerande land, eller här, inte alls långt borta men nära och modernt. Jag vet, jag gör det för svårt för mig själv. Men det är ju faktiskt så att med varje skönlitterärt ord blottar jag lite av min själ.
Det var en gång… ?
“Det är helt jävla sjukt”, stod det i ett sms jag slängde iväg till Matilda. Det är helt galet. 10 veckor har gått. 50 arbetsdagar. 400 timmar. Och nu är min tid som praktikant på Sydsvenskan slut. Nu är det dags för nästa steg. Burma om två dagar.
(Idag åker Loulou till Ghana för volontärjobb, följ hennes resa på http://louisedemartignac.blogg.se/)
Irina Bernebring Journiette 