Irina Bernebring Journiette

I dag har jag förövrigt improvisationssjungit. Vi var några stycken som satte oss i en ring, sedan så blundade man och gjorde ljud, vilka man ville, så länge man höll takten och upprepade dem rytmiskt. Första gången var det pinsamt, jag är inte konservativ eller tråkig, men ibland är saker lite jobbiga i början. Andra gången gick det bättre. Jag blundade, gjorde ljuden högre och högre, mer och mer rytmiskt. Varierade mig, kom in i stämningen. Började röra på kroppen. Vi satt så, gjorde det några gånger tills melodin dog ut av sig själv. Otroligt meditativt, befriande och energigivande. Var precis som om kroppen producerade tonvis med adrenalin som trängde sig ut genom varje por när mässandet blev högre och högre. Förväntningarna steg och nyfikenheten kröp sig på. “Vilket ljud kommer härnäst, vilken väg kommer melodin att ta?”

Call me crazy. (Ursäkta för mina ibland fåniga engelska uttryck) Men det var helt underbart. Jag kommer att införa improvisationssången och mässandet hemma.