Irina Bernebring Journiette

Det är tidigt, alldeles för tidigt för att min hjärna ska riktigt fungera som den ska. Den fungerar inte bättre av alla dåliga TV-program som sänds på morgonen. I rutan sitter Tyra Banks och ställer dumma frågor till någon artist. “När hånglade du med en kändis sist”, frågar hon och ser då där ohyggligt dum ut, med munnen lite putande, så att jag skäms för att vara amerikan, svart och kvinna.
Nä, nu tog jag i lite. Jag skäms inte för mig själv, inte för henne heller. Men, jag förstår inte. Programmet sänds ju, då måste någon titta. Jag brukar undvika att titta och byta kanal snabbt som attans för då kanske de inte lyckas registrera att någon tittar på programmet och då kanske de måste lägga ner programmet. Och, så undrar jag vilka de som tittar är. Finns det verkligen någon som kan relatera till det trams hos vräker ur sig. Konstigt?

Nu, ska jag äta frukost och börja spåna på en artikel. Det kommer bli en lång dag. Men den känns givande, jonglerar med två artiklar, ett radioinslag och tre intervjuer. Varav en är det jag som ska bli intervjuad. A, varför är det så läskigt att bli intervjuad, men inte alls läskigt att intervjua?