I går hamnade begreppet fallback-yrke på bordet. Något som är viktigt att har när man vill jobba inom en så överpopulär bransch som jag vill. I princip vem som helst kan kalla sig journalist i dag. Och då slog det mig. Jag har inget fallback-yrke. Inget att falla tillbaka om jag rent ut sagt misslyckas. Om jag blir världens sämsta journalist och ALDRIG får jobb.
Nu måste jag klura ut ett. Det kan jag göra på tåget till Helsingborg.
I dag var vi färdiga med tidningen, redo att skicka den på tryck 00.31. Rekord tydligen. Vilken härlig känsla. Firade med champagne. Sen en öl på det enda sunkiga ölhaket som hade öppet en söndag kväll. Nu är jag hemma, fick två bananlådor på Ica innan i dag, helt gratis. Så, nu har jag packat ner en massa. Glas, bestick, tallrikar. Jag har faktiskt inget kvar att äta på eller med. Men, det löser väl sig. Fick ju pengar i dag och eftersom jag inte längre behöver tänka på hyran är jag ju helt plötsligt stenrik. Flytten lär ju kosta en del. Men, det får jag oroa mig över i morgon. Nu ska jag krypa ner under täcket (innan jag får för mig att packa ner det) sedan ska jag försöka sova en timme eller två sedan klockan 08.00 bär det av till Helsingborg.
Den här låten är så fin. Nu sitter jag och pratar med min mamma, som jag inte träffat på länge, på msn. Den här är till dig för att du älskar mig så mycket och att jag alltid kan gnälla för dig och må bättre. Fast jag ska inte måla hela världen, jag ska skriva den.
Det hände en mycket rolig sak för några timmar sedan. Exakt klockan 00.31 i går. Efter femton timmars redigering och tolv färdiga sidor, var jag tillsamans med Matilda, sliten och utmattad på väg hem. Då dyker det upp en snubbe och frågar om det var mycket folk på Tegners. Tackar säger vi och är definitivt helnöjda med att kunna se ut som vi är nyss på väg från en klubb till en annan efter mer än ett halvt dygn framför en 22 tums skärm.
Tiga – Shoes (Mr Oizo remix)
Den här underbara låten har klistrat sig fast någonstans i skallen min.
— What’s that sound?
— I like that sound?
— I love that sound?
— It’s the sound of my shoes.
Två intressanta artiklar och en spännande diskussion om Smålands nations bostäder beslut att motsätta sig bygget av nya studentbostäder i Lund. Alla argument är relevanta och jag har personligen ingen åsikt. Men, roligt är det att reflektera kring hur snbs beslut att motsätta sig bygget är förenligt med de värderingar och det engagemang för allas rätt till bostad som finns hos Smålands nation.
Skånskans scoop finns här.
Lundagårds fördjupning finns här.
Innebär långa dagar på redaktionen med ögonen fastklistrade vid skärmen. Knipande och trixande, allt får att få med varje tecken och pixel på en sida. Och så ska det ju se bra ut ju. Jag har utan att märka det nästan blivit en riktig höjdare på att få till det rätt. Att våga testa nytt, att vända och vrida på textblock och bildblock tills allting ligger på sin rätta plats. Det är roligt, spännande och alltid lika konsumerande. I dag gick 12 timmar förbi utan att jag knappt märkte det. I morgon är det på det klockan 10 igen. Helt underbart. Som sagt, för att bli en bra journalist måste man jobba hårt.
Förövrigt har jag en otroligt rolig nyhet att berätta. Jag ska tillsammans med en journalist vara redaktör för novischbilagan. Känns så extremt roligt, men kommer bli mycket jobb. I dag satt vi och hade vårt första “brainstorming-möte”. 9 lovande ideuppslag lyckades vi vaska fram. Men med 14 sidor att fylla lär vi behöva fler.
Passion. Vad mer finns det att säga. Gårdagen var passion, glöd, entusiasm. Uttrycket “alla var där” sammanfattar det mesta. Efter vin, skratt och musiktävlingar bar det av till Cuba Café. Efter det är allt mest ett dis. Passion. Vad mer finns det att säga?
En kort tanke medan nagellacket torkar. Här om dagen såg jag ett av de sämsta program jag sett på länge. Ta en grupp idioter som tycker sig veta något om mode – en arg chef som inte kan gå i högklackat – lite elaka kommentarer – en och en annan bitch – lite löjliga uppgifter = vips så har du “Stylista”. Det handlar inte om kunskap utan om vem som är bäst på att fjäska för en bitchig chef. Vinner du så blir du junior cheif editor (läs assistent) på ELLE och får smaka på kakan av superhypade mode/trend blahablahi journalistiken. Jag blir så matt. Jag må vara elitistisk, men det är inte riktig journalistik. Det är trams. Vill du bli stylist, journalist eller vill du bara bli känd? Till alla “aspiring” journalister där ute i cyberspace. Förvänta dig inte stjärnstatus utan snarare övertid och hårt arbete för låg lön, super tuff konkurrens och en jävla massa säljsnack.
Nu sitter jag här efter en hel dags filmplanering. Snart kommer chefen förbi och hämtar upp mig. Sedan ska jag till Helsingborg. Ska fasas in i arbetet där. Känns roligt och intressant. Får se hur mötet utvecklar sig.
Efter mötet ska jag hem till Linda för klassfest. Då ska jag och Björn dricka vin och prata resor fram tills fyra. Vi ska sitta på golvet också om jag förstått det rätt. Ett 30-tal vinpimplande journalister (fotografer, radiomänniskor och videioter) under ett och samma tak. Hur ska detta gå? Kommer säkerligen att dokumenteras på ett eller annat otroligt sätt.
Irina Bernebring Journiette 