Irina Bernebring Journiette

Live. Do. Laugh. Explore. Dance. Love. Fall. Write. Scream. Enjoy. Dare. Go.

Category: Resor

100917 – Brooklyn.

I do not feel like writing in English today. I still feel I have problems expressing myself in the same way as I do in Swedish. Like Sam says about me “She speaks really good English, but, some things gets lost in translation”. The things that gets lost are mainly cultural. I understand the words but not the meaning. Haha. Sam’s given me the USA 101. I am so grateful. I feel that I am starting to get the whole “race and religion”-thing. I still feel more Swedish than American though, but I’ve still only been here for two days. Yesterday we spent in Manhattan indulging in shopping and chocolate. Today we’ll explore downtown Brooklyn – Prospect park, the Brooklyn pier and Brooklyn museum. Tonight we’re heading for Cony island and then going for drinks with Sams family. Oh, back to the USA 101-thing. Sam’s got me to taste a Pb and j sandwich (peanut butter and jelly), not that tasty, and Cheerios – tasty, but it tasted like candy. This morning she also let me master the tv-controller, however, since they have 9564 (i don’t remember the exact number) channels, I gave up really quickly. Haha. Well. That’s all folks.

100915 – … reinventing myself.

So. For those who don’t know I am actually an American, and since I’ve now officially left Sweden for the US and Cali, there’s no longer a need for me to write in Swedish. The entire idea with this transition, reinventing myself as a US citizen living in the US (of course not leaving my Swedish persona behind), is to perfect my written and spoken English. English is my mother tongue, however I do not feel as fluent and as comfortable working in English as in Swedish. So, to challenge myself I will from the moment blog in English. Bear in mind though, that I haven’t been practicing my written English for years, grammatical errors will occur. Gosh. This feels – strange.

100831 – Dåtid. Nutid. Framtid.

Jag lever inte i nutiden. Delar med mig av bilder från dåtiden — minnen från Burma och längtar till framtiden. 14 dagar kvar.

Fotboll och kravallkrig = BCN

Vi hanger i Barcelona, eller som alla hippa kids kallar det BCN. Vi gillar fortfarande inte det. Och orsakerna att vi inte gillar det blir fler. Igar var det fotboll. Fantastiskt, vi letade frenetiskt efter biljetter for att kunna slappa ut inre djurisk fotbollspassion pa Camp Nou. Biljetterna var slut men vi depppade inte ihop for det. Avnjot match i bar. Barcelona vann. Glada firande manniskor tog over staden. Frid och frojd. Klockan gick.

02.00. Jag, josefin och tva glada norrman vi mott upp i lordags letar efter ett trevligt olhak att konsumera kvallens sista alkohol innan hemgang. Vi beger oss till Plaza Cataluña med metron. Ena utgangen ar stangd och vi foses med massorna ut genom en annan. I rulltrappan vander helt plotsligt folk och springer ner for rulltrappan som aker uppat. “Dumma fyllon” tanker vi. En helikopter surrar ovanfor, “Vad konstigt” tanker vi, men aker vidare upp. “Pang” forsta skottet kommer ovantat. Jag tittar upp och vi star i fullskaligt fotbollskrig. Huliganer pa ena sidan, kravallpolis i uniform pa andra pressar sig fram. “Vi gar ner igen” sager Josefin. “Var ar kameran” skriker jag. Sedan utspelar sig foljande samtal:
J – Vi gar ner igen.
I – Nej, vi gar lite hitat, dar ar det helt tomt.
J – Det brinner dar.
I – Ja, men vi kan ga lite didat da.
J – Men, det brinner dar med. Vi gar ner. Har ar fullt med poliser.
I – Det ar bra. Da ar vi trygga.
“Pang, pang, pang.”
I – Okej, vi gar ner igen.

Som en av norrmannen sa trevligt uttryckte det. “Inte nog med att alla turister blir ranade i Barcelona, man blir beskjuten ocksa”.

Madrid – San Sebastian

6 timmar buss. Fy farao. Det enda bra med att åka buss är att man får se all natur. Baskien känns mycket annorlunda än övriga Spanien. Jag och Josefin får alp-känsla. Nu är vi framme i San Sebastian och har mött upp vår nya host Spiros. Idag har vi strosat omkring i San Sebastian och hunnit konstatera att stränderna här är bättre än i Cadiz. Det är dock lite tråkigt att här är 122 regndagar om året, självklar kommer tre av dem infalla under de dagar vi är här. Förövrigt är Spiros gammalt fotbollsproffs, jag tvingade Josefin att utmana honom i inomhus-kick-fotboll. Josefin vann. Fast jag har en känsla av att han myglade. (Spiros lägenhet är också helt fantastisk och han är supertrevlig, som jag sa, toppar eller dalar.)

Spanska översättningar

Igen. Dessa spanska översättningar får mig att vrida mig på golvet av skrattanfall. När vi var i Granada och Rafa ville jämföra Spanien med Sverige wikipediade han Sverige. Sedan tillbringade han en lång stund med att humma och hoa och jämföra siffror med Sverige och Spanien. Sverige vann tydligen på de flesta plan. Högst BNP, högre på HDI eller IDH (som det heter på spanska). Sen kom Rafa på att han ville fråga vad vi tyckte om kungen, vår svenska kung. Carlos Gustavo. Ja. Det är sant. I Spanien har de översatt hans namn. Här heter vår svenska kung Karl Gustav inte Karl Gustav utan Carlos Gustavo. Rafa tyckte att det var helt ok. Då frågade jag var han tyckte om att vi kallade den spanska kungen som tydligen heter Juan, för Johan. Det däremot. Det var en skymf mot det spanska hovet. Jag kunde inte ställa fler frågor sen. Jag var för upptagen med att försöka andas och inte kvävas av skrattet.

Pradomuseet

Okej. Jag orkar inte skriva längre. Allting har utvecklats till en bilderblogg. Troligtvis tack vare bristen på internettillgång. Vi bor helt galet. Tre personer på 10 kvadratmeter. Men vi älskar varandra så det är lugnt. Däremot har vi inte internet eller wieyyyyfeyyy på rummet. Då får man gå ut och hänga i trappan. Jag tycker inte det är helt lugnt. Därför har jag tagit paus från on-line världen för en sekund eller två. Madrid so far är… well, helt ok. Här är konstigt nog kallt. Jag och Josefin hade hoppats att vi kunde skicka hem lite kläder med mor. Men ack så fel vi hade. Vi antog också att det skulle vara varmare inåt landet. Men icke. Fel igen. I Madrid har vi upplevt lite allt möjligt. Klämt in både tjurfäktning och paellakonsumtion. Jag och Josefin gjorde också ett tappert försök att uppleva nattliv. Moma 56. Helt ok, men lite för mycket kostym och utseendefixering för vår del. Men, det kan man väl förvänta sig av en klubb där garderoben kostar 6 euro. Vi försöker att ignorera budget-tänket. Det fungerar inte riktigt längre. Mina 50 euros-lappar går åt som 5 euros. Jag ska försöka bättra mig. Men det är svårt när man omges av frestelser. Snart lämnar vi dock Madrid och ska ge oss av norrut.

Tapas

Om tjurfäktning

Igår var vi på tjurfäktning. Det var en spännande men konstig upplevelse. Jag hade relativt mycket hjälp av Rafas lektioner i spansk kultur och om ”sportens” teknik och kunde föra min nya kunskap vidare till Josefin och mamma. Josefin ville först inte gå. Djurplågeri enligt henne. Jag känner ingen större empati för djur som ändå ska slaktas och förväntade mig en intressant upplevelse. Och intressant var det. Men. Det var, tufft. Blodigt. Konstigt. Hästar som stångades ihjäl. Publik som i trans ropar Ole och hejar på dödandet. Klappar. Jag har filmat men glömt sladden. Det kommer sen. Tjurfäktare i ballerinaskor och med rosa pantalonger som dansar med tjurar och sticker svärd genom hjärtat. Piccadorer som driver ovetande hästar i döden och banderillos som smyckar tjuren med köttkrokar. Jag kände. Avsmak. Onödigt våld. Jag tappade förståelse för kultur och kände ingen acceptans. Bara förlegade traditioner och arrogans.

Tjurfäktning – Varning för känsliga bilder