Irina Bernebring Journiette

Live. Do. Laugh. Explore. Dance. Love. Fall. Write. Scream. Enjoy. Dare. Go.

Month: December, 2011

111229 – Och online-dejting.

Jag och Emma dricker vin och har blivit medlem på online-dejtingsidan HappyPancake. Det går så där hittintills. Emma matchas bara med skalliga killar, när hennes enda krav var att mannen hade hår. Den enda med hår skrev att han sökte en tjej som ville ta den i tvåan. Vårt första intryck blev alltså lite off. Själv matchades jag med någon som skrev att han gillade sex. “Dumma mongo,” utbröt Emma och jag vek mig dubbel av skratt. Just nu känns det som att vi kanske är för krävande ändå. Jag vill inte ha en man som fotograferar sig själv med bar överkropp i badrumsspegeln eller har mössa på sig inomhus.

Förövrigt funderade vi över vilka napp vi hade fått med följande “smeknamn:”
-GinFizz
-FizzLady88
-GizzFizz
-PinkLady82

Advertisement

111217–“Because the night belongs to lovers”

Yesterday was epic. Had a couple of my closest girlfriends over for a post-birthday-bash. The memories will be cherished for ever. Fragments in random order: Kelly falls on her butt at BK, screams at random guy: “Why did you trip me.” Gin and tonic. Me and Elvina refuses to pay to check our coats. Tequila. Jack requests and Ambulance so I send him home to my place alone in a taxi with my only house-key. Dance. We accidentally flush my toothpaste down the toilet. Wine. A guard guards the door as me an Kelly uses the mens-room at a club that for the sake of our dignity will be left unnamed. More tequila. Elvina does some soul-searching with the help of Emily=revelations. “Don’t give me words, give me an emotion.” About 200 pictures, a mysterious bump in Elvinas forehead, and a group sleepover later it ended with Brunch.

I’m lucky to have such wonderful people to call my friends.

11-12-13–Apeirophobia?

When sometimes the “unboundedness” and the indefinable space of everything becomes to much to bear.

111209 – Nya äventyr?

Jag ligger under ett duntäcke och lyssnar på regnet som smattrar mot rutan. Jag finner mig ännu än gång på gränsen till ett nytt äventyr. Beslut som ska fattas, som är, fattade. Det är dags att ge sig av. Visst kommer Malmö vara saknat. Mer människorna än staden. Jag vet att jag är välkommen tillbaka. Vera har fått detta att kännas som mitt hem. Nattliga promenader och filosofiska reflektioner. Regnet bidrar som vanligt till den poetiska, dystra men uppfriskande stämningen. Så? Vart bär det av då? Allt är fortfarande nytt och försiktigt. Vill inte avslöja för mycket innan saker och ting är officiella. Dokument är inte ifyllda. Biljetter är ännu inte bokade. Snart.

111207 — Home

I’m back from Oman. Catching up with reality. Unpacked yesterday. Sleeping in today. Doing homework tomorrow.