Irina Bernebring Journiette

Fötterna värkte när hon steg innan för dörren. Den sista våningen åkte skorna av. Smutsiga fötter var det sista hon tänkte på. “Fan” tänkte hon och såg klockan på köksbordet. 02.39. Avfart till Lund 07.22, hemma igen 02.39. Vilket liv. Hon slängde kläderna på golvet och satte sig i soffan. “Vilken kväll, vilken dag”. Allt som kunde, inte allt, men ni vet, allt som kunde, hade, gått fel. Det hade inte funkat med redigering som hon önskat, men det värsta var ändå det med jobbet. Hon hade ordnat allt, lagt schema och fixat. Men ändå kan man inte lita på folk, ändå sviker folk och gör inte vad de lovar. Hon tänkte på morgondagen, orden formades i hennes mun. “Du får sparken”. Hur skulle hon formulera sig. Är det som ett förhållande som asvlutas, kan man avsluta någons tjänst genom ett taskigt sms. Ska man bli ovänner sen, snacka skit? Hon visste inte. Ingenting. Fick hoppa in i stället. Göra någon annans jobb. Besviken satt hon nu i soffan och trött och med ont i fötterna. Men ändå, stolt, för faktiskt. Hon insåg att hon lärt sig så sjukt mycket om sig själv. Hur arg hon varit, och ledsen, men hur hon lett mot alla och varit trevlig och inte låtit mensmonstret ta över. Och innan hon satte sig ner vid datorn hade hon redan bestämt sig för vilka beslut som skulle tas imorgon. Vad som behövde göras för att gå vidare, att vissa saker inte är roliga men nödvändiga. Hon hade blivit boss helt enkelt. Evolution. Steget från tveksam nybörjare till fruktad boss var taget.