Långa samtal om arbete
Hade nyss ett långt samtal med Stina om jobb, självständighet och stolthet. Stina är min gamla schäääf från Lund. Vi bondade en kväll över starka drinkar och nachochips när vi egentligen skulle ha jobbfest men ingen kom förutom vi två. Det var roligt. “Jag är glad att ingen annan kom”, sa Stina idag. Nu när jag har börjat mitt nya jobb är hon ett superbra stöd. Hon har koll på allt som jag inte har koll på och en massa mer erfarenhet än vad jag har. Jag berättade om hur mitt nya jobb krockar med känslan som vuxit fram i sommar, under min ledighet vill jag bara vara själv, inte träffa någon annan än mig själv och inte prata utan bara tänka härliga tankar i min hjärna. Då skrattade vi båda, för jag vet att det kommer att gå över snart. Jag snackar alltid mest och högst. Men just nu är det så härligt att bara ligga själv i soffan och inte ringa några samtal och vara social eller trevlig. Och Stina sa att det var ok att känna så. Så nu har jag också accepterat det. Nu har jag fått förnyad energi inför mötet ikväll. Jag gillar att jobba, mitt nya jobb är verkligen roligt. Men det är lite svårt att ta ansvar för andras arbete. Ena dagen sitter man på anställningsintervju och ler lite försynt, andra dagen är det helt plötsligt jag som sitter på andra sidan bordet och ställer frågor. Som säger:
“Vad roligt att du vill jobba för oss. Du kommer att bli ett bra tillskott till vårt gäng”
eller
“Tyvärr tror jag inte riktigt att vi är rätt arbetsplats för dig”
Att man kan lära sig så mycket på så lite tid är… fascinerande. Nu ska jag äta frukost. Packa ner alla viktiga papper i min viktiga arbetsmapp. Anställningsavtal, sekretessavtal, utbildningsmaterial. Imorgon börjar fas två av arbetet. Spännande. Tack Stina, nu är jag superpeppad. Trots att regnet öser ner.
Irina Bernebring Journiette 