Irina Bernebring Journiette

Gick i trappan och planerade att skriva inlägg om hur jag nog inte kände för att uppdatera på ett tag. Nu för tiden ramlar jag nämligen bara omkring i någonslags eufori. Jag är inte trött, inte hungrig. Bara lycklig. Jag har låtit mitt hår föras fritt av vinden i dag. Jag tränar och mår bra. Jag trampar i min egen takt på cykeln, stressar inte.

Och så kommer jag hem och tänker skriva om hur lycklig jag är. Och så händer det. Det som aldrig brukar hända. Det blir bättre, nu är jag nästan rädd för att det bara kan gå sämre. Men jag ska inte tänka så, jag ska bara njuta. Det här hände när jag kom innanför min dörr.

1) Jag öppnar ett kuvert där det står att jag får 10 000 i stipendium till mitt C-reportage. Och att en vännina till mig också fått!

2) Jag öppnar min mejl inbox och ser att jag fått VG på uppgift 4 i min sommarkurs som ska vara färdig i augusti. En halv-uppgift kvar att göra. Den fixar jag i veckan. Sedan. Verkligen, ledig, inga förpliktelser.

Och jag glömde berätta att allting bara har gått på moln, simmade 1 000 m på 25 minuter. Hade en underbar lunch i solen med pappa och Karin. Fick träningskläder och en otroligt vacker klänning som satt helt perfekt och var på rea av pappa. Och sedan hittade jag en vacker kjol och virkad top som bara satt helt perfekt. Och nu vet jag inte vad jag ska skriva mer. Fullkommligt meningslöst inlägg egentligen. Men ändå.

Lycka.

(Jag kommer säkert att få underkänt på min radioexamination i morgon, därför allt går så bra idag. Men, det överlever jag, två veckor i Lund till våren blir bara trevligt)