Irina Bernebring Journiette

Live. Do. Laugh. Explore. Dance. Love. Fall. Write. Scream. Enjoy. Dare. Go.

Fran Svansjon till Drag

Dag 1.

Vilken dag. St: Petersburg ar underbart. Helt, fantastiskt. Vackert, vackra hus, kanaler, parker. Som vanligt rakar jag och mamma ut for de galnaste ting. Det borjar redan vid ankomsten. Vart hotell ar overbokat, sa vi uppgraderas. Haha, inte helt fel. Ett helt nyrenoverat rum som kostade 2,5 ganger sa mycket som vart. Till samma pris som det andra vi bestallt. Ligger supercentralt. Vi kommer fram ganska sent och ar hungriga som fa. Hamnar pa en resturang med servitorer kladda i nagot lederhosen liknande och bredvid mig sitter inget annat an en tupp. Maten smakade apa, sjalvklart, och tuppen stirrade galet mycket hela tiden.

Dag 2.

Promenad runt staden och shopping. Kanske inte varldens basta, men roligt att se. St: Petersburg ar som vilken annan storstad. Minner om Venedig/Rom/Paris/Stockholm. Mamma sitter dar bak och sager att det inte paminner om nagot. Men jag skulle kalla det den ultimata storstaden. Men sa till dagens roliga handelser.

19.00 Tchaikosvkys Svansjon. En vacker balett som jag velat se sa lange. Ryska balettdansoser som niger och hoppar. Magnifikt.

22.00 Dragbar. (Dar jag blir uppdragen pa scenen for att vart bord tydligen vinner nagot pris. Val pa scenen pratar mannen/kvinnan ryska och jag uppfattar “zavot”=heter. Sa jag sager glatt (lite som ett handikappat barn) Irina. Sedan babblar alla pa pa ryska overtygade om att jag (eftersom jag heter Irina och det ar ryskt) forstar allt. Och sa star jag dar som ett fan och glor och ler. Sedan bugar jag, tar min present och gar av scenen.)

Nagonstans mitt imellan larde mamma sig ata sushi med pinnar och vi kom fram till att sushi smakar bast med fransk champagne. Ryskt rott vin daremot smakar illa, riktigt, illa.

РОССИЯ

Dit ska jag imorgon. Klockan åtta avgår färden till St Petersburg. Kaviar och vodka för hela slanten. Haha, och det bästa är att valutan är hm. låg? Så man får en massa pengar. 12 000 rubel i bakfickan låter inte helt fel.

Svensk sommars skönaste film någonsin

Om någon ha en ynklig kopia kvar, snälla låna ut den till mig.

Förtydligande.

Ställt = Framskjutet till nästa nr.

Dagens roligaste händelse.

I dag hände något otroligt roligt när jag åkte tåg. Tåget körde fel. Det körde fel i hela fem-sju minuter innan det vände och backade tillbaka och körde rätt. Det var ganska konstigt. Men definitivt dagens höjdpunkt när konduktören ropar ut. “Vi växlade in på fel spår, blablabla, backa tillbaka till Ramlösa” Haha. Det utvecklades till ett sådant där tågmoment, ni vet när alla på tåget, som vanligtvis hade ignorerat varandra, helt plötsligt ler och nickar mot varandra i samförstånd och till och med utväxlar ett ord eller två.

90-talister, vart är ni?

Mitt 90-tals reportage blev ställt. Lite tråkigt, känns alltid lite som en failure att inte få publicera texter när det var tänkt. Men nu kommer det att bli mycket bättre än innan i alla fall.  Jag behöver fler 90-talister som ska börja läsa i Lund. Kom hit så jag kan studera er och parodiera er.

En dag, bland andra bättre dagar.

Fötterna värkte när hon steg innan för dörren. Den sista våningen åkte skorna av. Smutsiga fötter var det sista hon tänkte på. “Fan” tänkte hon och såg klockan på köksbordet. 02.39. Avfart till Lund 07.22, hemma igen 02.39. Vilket liv. Hon slängde kläderna på golvet och satte sig i soffan. “Vilken kväll, vilken dag”. Allt som kunde, inte allt, men ni vet, allt som kunde, hade, gått fel. Det hade inte funkat med redigering som hon önskat, men det värsta var ändå det med jobbet. Hon hade ordnat allt, lagt schema och fixat. Men ändå kan man inte lita på folk, ändå sviker folk och gör inte vad de lovar. Hon tänkte på morgondagen, orden formades i hennes mun. “Du får sparken”. Hur skulle hon formulera sig. Är det som ett förhållande som asvlutas, kan man avsluta någons tjänst genom ett taskigt sms. Ska man bli ovänner sen, snacka skit? Hon visste inte. Ingenting. Fick hoppa in i stället. Göra någon annans jobb. Besviken satt hon nu i soffan och trött och med ont i fötterna. Men ändå, stolt, för faktiskt. Hon insåg att hon lärt sig så sjukt mycket om sig själv. Hur arg hon varit, och ledsen, men hur hon lett mot alla och varit trevlig och inte låtit mensmonstret ta över. Och innan hon satte sig ner vid datorn hade hon redan bestämt sig för vilka beslut som skulle tas imorgon. Vad som behövde göras för att gå vidare, att vissa saker inte är roliga men nödvändiga. Hon hade blivit boss helt enkelt. Evolution. Steget från tveksam nybörjare till fruktad boss var taget.

Typiskt.

Jag hatar att åka tåg. Det är något av det tråkigaste jag vet. Idag skulle jag vara i Lund vid nio. Vilket innebar att jag var tvungen att gå upp ap-tidigt, runt halv 7 för att kunna ta bussen vid halv åtta och sedan sätta mig på ett tåg. Och så sitter jag där och glor hela vägen till Lund. Och tradar. Och tittar ut genom fönstret på regnet. Sen när jag ska gå av. Vem har inte suttit bakom mig hela tiden? Jo, Mormor och Morfar. Helt galet. Som jag tänkte ringa imorse. Men som jag inte gjorde. Inte bara att jag kunde haft sällskap hela tågresan, jag kunde också sluppit åka grinig buss klockan 07.22. Är det inte… Typiskt?

Sko Cat-fight

Igår hände en rolig sak som jag nästan glömt bort. Jag var i Malmö och lunchade/shoppade/fantiserade om framtiden/reflekterade över jobb med Ida. Då hände världens roligaste grej. Verkligen ett tecken på dagens galna materialism. Mellan Ida och en annan kvinna (läs gansterbrud) utbröt ett Cat-fight om ett par snygga svarta pumps.”Hell no I ‘aint backing down” Sa den andra kvinnans blick. Men, Ida vann. Haha, jag twittrade om händelsen lite kort och sedan flydde vi. Rädda för att kvinnan skulle förfölja oss, slå ner oss med en stålklack och springa iväg.

Fascinerande.