Allt är inte guld och gröna skogar
Uppdateringarna från Ibiza har fått vänta. Tillgången till internet har varit sporadisk. Ibiza blev något kaosartat. Vi anlände med båten vid 18.00 och tog oss till St Antoni de Portmany på andra sidan kusten från Ibiza Town. Där mötte vi upp vår nya host Harry och hans vän Alfredo. Trevligt. Vi satte oss i hamnen, köpte in lite Sangria och njöt av den vackra solnedgången. När mörkret sakta omslutit oss var det dags att bege sig ”hem”. Okej, man kan tycka att vi borde anat oråd när vi upptäckte att det var två tjejer till, från Polen, som skulle ”surfa” samma nätter som oss, vi skulle tydligen dela rum. Okej, man kan tycka att vi borde anat oråd när Harry berättade att han var illegal invandrare. Okej, man kan tycka att vi borde anat oråd när Harry berättade att han inte hade internet.
Men, det gjorde vi inte. Däremot visste vi att något inte stod rätt till när Harry berättade att han bodde i ett ”squatted house” = ockuperat, men så fint lade till ”Vi har inga problem med snuten längre”. ”O-ho-ke-hej”, tänkte vi och spatserade motvilligt vidare med 20 kilo klänningar på ryggen. Väl framme betydde ockuperat övergivet, stulen elektricitet med ledningar överallt, tre ouppfostrade amstaff-hundar och hör och häpna, inget rinnande vatten. I ena soffan satt en argentinare hög om ett hus som under kvällens gång kom att envisas med att elda och stoppade in ett bord i eldstaden för att han tyckte så synd om oss som borde frysa eftersom vi var från Sverige. Vi panikade, försökte undvika att röra något överhuvudtaget och övertygade vår värd att vi bara var tvungna att ta en promenad och upptäcka området. Vi flydde illa kvickt till närmsta hotell och checkade in 00.30. Ibiza har blivit något dyrare än vi förutsätt, men definitivt värt vart enda öre!
Vi har däremot insett vilken tur vi har haft med våra två tidigare Couchsurfing erfarenheter men försöker hålla oss optimistiska och upprepar mantrat: ”Det kan inte bli värre än….”. Vi får väl se.
Irina Bernebring Journiette 