Irina Bernebring Journiette

Vi har nu befunnit oss på resande fot i två veckor och vi har redan stött på fantastiska karaktärer.

Sebastiano
Galen italienare som pluggade statistik i Valencia men som hellre drack Vodka lemon än pluggade och tillbringade dagarna med att ”skim-surfa” på stranden eller spela gitarr. Han avslutade också var och varannan mening med det något smått irriterande ”and the-e-e-e-e-en STOP”.

Gennaro
Sebastianos flatmate och tandläkare som var övertygad om att Jesus föddes i en grotta och försökte googla fram bevis. Han hade uppenbart fel och ursäktade sig med att han gått i katolsk skola som barn. Förövrigt sa han att det fanns en tjur närvarande. Det var även Gennaro som berättade för oss att ”the bird is the word”. Som om vi inte visste det redan.

Matias
Makeup-artist och filmentusiast som delade min förkärlek för Jurassic Park och såg alla tre filmerna med mig och sedan gav mig Make-up tips. När vi pratades vid sist hade avnjutit en flaska eller två rött vin och satt och såg Batman.

Harry
Illegal invandrare från Peru som jobbade som trädgårdsmästare och bodde med sju andra i ett övergivet hus. Levde i tre månader utan el och hade levt i åtta utan rinnande vatten. Helt OK tyckte han. Inte helt OK tyckte vi.

Frederico
Hade stött på Harrys kompis Alfredo i hamnen i St Antoni. Hade seglat dit på någon vänster och bodde i båten. Kallade sig själv världsmedborgare, var högst 23 år gammal, kysste folk på huvudet (eller i alla fall Josefin) och pratade någotslags eget språk. Han var fantastiskt rolig och totalt omöjlig att förstå.

Cafékillen
Frågade helt random om han fick låna datorn och kolla sin facebook. Satt maniskt och räknade högt och erbjöd oss att flytta in lite hos honom om vi ville eftersom han var ”skinned” och behövde hjälp med hyran. Vi tackade nervöst nej medan han berättade om fängelsevistelser och gjorde musikrecensioner. Det hela var väldigt märkligt.

Holländaren och Dino
Mötte dem på Sushibar för att sedan festa vidare på Pascha. Inga direkta karaktärer men fantastiskt roliga människor. Namnen försvann dock i dimman. Erbjöd oss vars ett eget rum att sova i så att vi slapp vår cell med galna Hostaltanten. Vi sov, gick upp och ville aldrig festa mer. Holländaren planerade söndagens utgång och försökte övertala oss att stanna med löften om flybiljetter till Mallorca imorgon. Vi förklarade att det inte är kutym att festa på söndagar i Sverige med tanke på att det är jobb tidigt måndag morgon och att vi nöjde oss med gårdagen. Han förklarade att han bara jobbade när han hade lust, alltså så lite som möjligt.

Passupen på Pascha
Blond guntherkopia vars enda uppgift var att tillfredställa våra behov på Pascha. Han visade glatt vägen till den privata toaletten, fixade sugrör och extra citron-skivor och envisades med att vara med på bilder där han pussade Josefin på kinden.

Hosteltanten
Enligt Josefin inte en karaktär utan en bitch. Hon kastade ut oss från rummet kvart i tolv. När hon förvarade vårt bagage ställde hon det i vatten. Hon tvingade Josefin att torka av fötterna efter att hon varit ute på terrassen och var så upptagen hela tiden med sina ”promenader”? att hon inte kunde hjälpa oss med någonting. Sedan lurade hon oss och tvingade oss att betala för mycket för boendet och skrattade åt det. Vi ogillar henne starkt.

Förhoppningsvis kommer vi att stöta på många fler under resans gång, men redan nu har jag stött på en hel del karaktärer som hade varit intressanta att avbilda i framtida litterära projekt.

Nu är vi på väg mot nya äventyr. Vi har lämnat Ibiza bakom oss och sitter på båten på väg mot Palma, Mallorca. Vi förväntas vara framme 23.45 och har ingen aning om vart vi ska ta vägen. Men det är lugnt. Det löser sig alltid.
Förövrigt är det fantastiskt hur många sätt jag och Josefin har kommit på att underhålla varandra. Tidigare idag spelade vi sten, sax, påse i en kvart. Jag vann. Det låg mycket taktik bakom det hela och jag lyckades lura henne. Sedan sjöng vi lite i hamnen och berättade dåliga skämt om ponnyier (eller heter det ponnys?) i källarförråd eller i segelbåtar. Vi har också börjat avsluta varandras meningar. Och oftast behöver vi inte ens säga något eftersom den andra redan tänker samma sak. Vi har nästan blivit som en person istället för två. Vi är inte längre två självständiga individer.

Ett kort inlagg innan utgang. Vi akte gratis till Valencia och har insett att har finns livet. Att folk aker till Barcelona och inte Valencia kommer alltid att forbli en gata. Jag uppdaterar snart igen. Just nu befinner jag mig i en euforisk dimma av karlek och passion. Bienvenida a Valencia! Forovrigt kommer denna resa att ga till historien!