Irina Bernebring Journiette

Oavsett vad jag skrev igar tycks min spanska ha forbattrats under tiden har. Idag lyckades jag prata, till och med debattera, om de helt idiotiska spanska tagtiderna. Inte nog med att det pa grund av nagon dum anledning inte gar att aka tag mellan Alicante och Granada utan att aka inom Madrid?! (titta pa kartan sa forstar ni bristen pa logik), utan for att fa klarhet i varfor maste man forst prata med biljettforsaljaren, sedan mannen i info-disken, sedan biljettforsaljaren igen och mannen i info-disken och sedan reservera hos biljattforsaljaren. Vi fick fnatt, men jag fick fnatt pa spanska. Forovrigt har vi tittat pa Bob Espoña idag. Sa heter namnligen Spongebob pa spanska. Helt galet. Men det ar definitivt ett steg upp att se ett helt barnprogram pa spanska och forsta!

Nu ar vi i Alicante och bor hos var nya host Jose. Han ar trevlig men pratar inte sa mycket. Har ar ocksa sjukt smutsigt och precis som hos Joan finns har inget toalettpapper. Jag forstar inte hur man kan leva utan toalettpapper. Det kommer nog alltid att forbli ett mysterium. Men eftersom jag och Josefin borjar bli rutinerade har vi sjalvklart stulit med oss lite fran en restaurang. Ja, vi lade extra dricks (eller, nej, det hade vi inte rad med).

Jag blir galen på hur de i Spanien dubbar allt och har egna översättningar på saker och ting. Exempelvis DNA kallar de ADN, UFO heter UVO på spanska. US – UE. Och listan kan göras hur lång som helst. Wifi – Wieeyyyfieyyy, om man säger något annorlunda pekar de glatt ut toaletten.

Jag håller också på att få spel på hur alla låtsas att de pratar engelska men ändå inte gör det.

Passkontrollant på båten — What are you talking about?
Jag — Well, I am just telling her that my photo looks horrible.
Passkontrollant på båten — I don’t speak English.
(Ingen kommentar)

Jag har också dragit slutsatsen att jag inte kommer att kunna prata flytande spanska efter denna vistelsen. Under vår tid som Couch Surfanden, med målet att “se det riktiga Spanien“, “träffa riktiga spanjorer“, “uppleva den spanska kulturen” har vi bara bott hos icke-spanjorer. (Utom Joan då, men han var så förfärligt märklig att han inte räknas). Däremot har jag fått öva en hel del tyska, danska och italienska.

Det lärde sig Josefin igår. Två gånger. Bartendern gav upp och gick sin väg. Jag skuttade iväg på ett överfyllt dansgolv och njöt av musiken. Klubbandet i Palma var fantastiskt. Josefin säger att det beror på mängden konsumerad alkohol. Jag säger att det beror på musiken. Alla här älskar house och jag smälter in i mängden som ingen annanstans.

Både jag och Josefin har konstaterat att våra fördomar mot Mallorca varit grundade på felaktig information. Palma är faktiskt helt ok. Överfyllt med tyskar dock. Om man försöker beställa på spanska får man snabbt höra menyn på tyska istället. ”No hablo aléman” säger jag och Josefin och drar på näsan. Vår host var också tysk, men vi gillade honom ändå. Vi fick en egen dubbelsäng i vårt egna rum och, hör och häpna, vars en kudde! Något vi saknat under hela vår resa. Det var sagolikt. Han var någonslags fastighetsutvecklare-bla-bla och bodde i en fantastisk lägenhet precis vid katedralen eller Placa de Reina. Vi njöt. Jag kan också konstatera att Couch-Surfing bara tycks innebära toppar och dalar. Det finns inget mellanting, antigen är det fenomenalt eller fruktansvärt. Antigen har de specialdesignade duschmunstycken eller inget rinnande vatten.

Dagarna i Palma har vi spenderat med att strosa omkring och bara förlora oss i alla mysiga små gränder och äta tapas. Nu sitter vi på båten tillbaka till Valencia och för att inte vara sämre än tidigare (incidenten i Barcelona när vi nästan missade tåget till Valencia) var vi tvungna att klubba igår. Vi har dock börjat acklimatisera oss till det spanska klubbandet. Först lagade vi köttbullar och potatismos till vår host Daniel runt 22.00. Sedan spelade vi kort och loungade i hans vardagsrum till 02.00. Efter det drog vi vidare till en bar som hans vän ägde och lyckades sedan runt 03.30 glida in på något ställe som tydligen ska vara Palmas äldsta nattklubb. Vi skakade loss, Josefin spred drinkar runt omkring sig och inte förrän 06.00 begav vi oss hem för efterfest. Mellan 06.00-07.00 spelade jag och Josefin Winnerbäck feat. Miss Li på högsta volym och dansade tryckare. Sedan tvingade jag henne att packa väskan innan hon försvann in i sömnen i ena änden av soffan och Daniel somnade i andra änden. Själv blev jag neurotisk och fick tvångstankar om att vi skulle missa båten som avgick 11.45 och sysselsatte mig med diverse konstigheter, som att vika om alla mina kläder och tvätta våra festkläder som blivit nersmetade i någon smörja efter att jag och Josefin lekt bergsklättrare, innan jag väckte Josefin vid 09.15 och vi släpade våra väskor ner i hamnen. Och äventyret fortsätter.