Irina Bernebring Journiette

Uppdaterade inte här i går. För då skrev jag för en annan blogg. Ett konstreportage. Nämligen korkeken.wordpress.com

… eller inte. Det här trevliga får man från Vagabond.

Tack för att du hör av dig till oss med frilansförslag! Vi får oerhört många frilansförslag och kan tyvärr inte svara personligen på alla.

På nästa redaktionsmöte kommer vi gå igenom alla inkomna reportageidéer och sortera ut dem som är intressanta för oss.

Har du inte hört något från oss inom två veckor så har vi av någon orsak inte nappat på din idé.

Läs mer om hur vi arbetar med frilansare på: http://www.vagabond.se/vb/sida.aspx?id=1985

Med vänliga hälsningar

Tobias Larsson

Okej, två veckor, sen får jag väl svar. Förhoppningsvis. Hoppas. Hoppas.

I dag och i går har jag arbetat med video hela dagen. I går försökte vi spela in en film, vi var fruktansvärt dåliga. Det här kanske jag egentligen inte bör avslöja, men, om man är dålig i början kan man ju bara bli bättre. Radio är enkelt, roligt, och jag har koll. Skrivande journalistik är ännu enklare. Video däremot, video är svårt. Vinklar måste stämma, ljud måste synkas, fötter ska med men inte för mycket luft över huvudet. Varje bild måste planeras i minsta detalj. På datorn, i skrift, suddar man, börjar om. I radio, ring upp, gör om, ring på samma tid under dagen så låter rösten ungefär likadan varje dag. Men, fånga en rörelse på bild och du kan aldrig fånga samma rörelse igen. Med video upptäcker man verkligen hur flyktigt och unikt varje tillfälle är.

Men, roligt var det, är det, och hoppas jag att det fortfarande är i morgon efter att vi fått feedback på vår sliskiga budgetfilm.

I dag har jag förövrigt varit otroligt produktiv, skickat in en artikel till en välkänd svensk tidning och nu håller jag tummarna för att de vill ha den. Sedan sitter jag och skriver på fyra andra artiklar parallellt. Den ena blir definitivt färdig i kväll. (Eller måste bli) Den andra borde bli färdig i kväll. Till den tredje har jag två intervjuer kvar att göra innan jag kan skriva färdigt den, båda är planerade att hållas i morgon. Den fjärde borde gå snabbt att färdigställa, inga planlagda intervjuer och endast 1500 tecken.

Det är helt otroligt. Jag är färdig. Jag har skrivit mitt första seriösa reportage någonsin, det var tufft, det var svårt, det var frustrerande. Men, det gick. Nu är jag redo för mitt andra, mitt tredje och snart är jag färdig med mitt tusende. Vilken otrolig känsla. Nu ska jag fira med lite korr-läsning. Sitter på redaktionen och kollar på tidningslayouten som är upphängd på väggen. Tidningen ser bra ut.

Sitter på redaktionen och skriver. Blir inte färdig med min text. Jobbigt och irriterande. Verkligen inte alls kul. Vill bara gräva ner den i en grop eller kasta ut den genom fönstret och skrika obscena ord. Men, det lär väl inte hjälpa. Igår var jag på Sydskånskan på radiosittning. Det var roligt, men, ganska dåligt drag. Nu ångrar jag att jag inte bara skev den här dumma jäkla texten i stället för att jag gick dit. Jag får fnatt. Nu ska jag stänga ner wedläsaren och försöka lite till. Om det snart sänds ut polisrapporter om en galning som står på taket till AF-borgen, “don’t be alarmed”, då är det bara jag som sprider ut texten med vinden. Så fort jag är färdig kommer jag aldrig mer att läsa den igen. Vill inte ens skriva mer igen just nu. Men det hade kanske inneburit lite av en nedtur i karriärren.

Det går segt. Jag skriver och skriver, men det kommer inga ord. Inga vettiga i alla fall. Det är precis som säkringen som kopplar samman fingermotoriken, mitt vokabulär och den litterära touchen gått. Överhettats. Jag har lyckats bygga ett skelett till en artikel, en spretig artikel, en dålig artikel. Men, den måste bli bra, den kommer bli bra. Har skickat iväg den för att få lite hjälp av redaktörn’. Nu smyger sig blicken i stället mot tv:n. Kanske ska jag stänga ner datorn innan den överhettas och kortsluter och krypa till sängs. Imorgon ska jag sova tills jag vaknar, eller, nja, nästan. Haha, och trots att jag är ledig har jag lyckats skaffa mig mycket att göra.

– Skriva färdigt artikel

– Korra

– Vara värdinna och festfixare för Svenskfesten som går av stapeln imorgon kväll

… Nu när jag stolpade upp det såg jag ju att det inte var så mycket ändå. Så nu kan jag krypa ner i sängen med gott samvete.

Luften var kall, blåsten svepte tag i den tunna jackan. Det var mörkt. Gatlyktornas dova sken guidade henne framåt. En hårtuss föll ner från den höga knuten, hårsvallet försökte bryta sig loss och kliade, snarare kittlade henne i nacken. Han tog ett djupt andetag och trampade snabbare. Svängde av till höger och korsade ett torg, gjorde en olaglig sväng till vänster och trampade sig snabbt fram över gågatan. Helt folktomt. Öde nästan. 23.46. Ingen bra dag tänkte hon. Ingen bra dag att cykla omkring själv på stan. Ingen bra dag att jobba.

00.47. Ingen bra dag att jobba. Öde nästan. Helt folktomt. Dörrvakten log när han släppte ut henne. “Du kan gå hem nu” sa han. “Det blir inte bättre än såhär ikväll”. Skönt. En timmes väntan och misslyckande. Hon packade ner allting i väskan och andades in den kalla luften. Låste upp den svarta cykeln, satte väskan i korgen och tryckte tre gånger på knappen till baklyktan tills dess röda sken lös upp. Hon tittade in genom fönstret en sista gång. “Vilket jävla misslyckande” tänkte hon. Sedan hoppade hon upp på cykeln och trampade hemåt. I bakgrunden ekade känslan av misslyckande. Men, jag får ju betalt i vilket fall som helst.