Läste på Inpå Livet om väntan. Att vänta på ett jobb, på ett barn, på att bli frisk. Jag väntar också, på ett stort beslut som någon annan ska fatta angående mig, som påverkar min tillvaro. Jag räknar dagar, timmar, minuter. Väntar dagar, timmar, minuter. Så nu sitter jag här och väntar. Jag blir galen av väntan. Det är därför jag inte kan skriva. Jag hoppas jag får svar snart, då ska jag berätta och börja fantisera om framtiden.
Skrivkramp. Det gör ont i själen och orden sitter fast någonstans i bakhuvudet. Vägrar komma ut. Stopp säger det någonstans mellan tanke och fingertopp. Jag har inte skrivit ett ord på min artikel på 42 timmar. Skäms. Nu ska jag till Malmö och göra en intervju.
Det är något magiskt med att promenera hem ensam i natten när snön sakta träffar en kall kind och Coldplay tränger ute tystnaden. Radioten inom mig bröt ihop innan idag, lite vardagsmagi har gjort allting bättre. Nu ska jag låta Alicia Keyes uppmuntra mig när jag plöjer mig igenom jobbdjungeln.
Irina Bernebring Journiette 