Irina Bernebring Journiette

Det är fredag. Ring en vän ploppar upp i skallen. Ajdå. Knappar frenetiskt igenom telefonboken på mobilen. Och då, slår det mig, överrumplar mig. Jag kastar telefonen ifrån mig med en viss avsky. Ingen (relativt sett) som är värd att ringa befinner sig i Svea rige. Halva familjen är i Wien. 2 vänninor i New york. En i Seattle. En i Brighton. En på väg till Gran Canaria, en annan snart i Ghana. En pappa i Danmark. Jag hör rykten om bekanta som gett upp höstsverige för Bali. Vintermörker för Australiens västkust. Okej, jag ska inte klaga. Men var är ni alla när jag behöver dricka vin på en balkon och prata sommarminnen? Och är det någon som hade tänkt komma hem snart eller? Knappast. Livet har tagit fart på annan ort medan jag sitter här och häckar. Okej, jag ska inte klaga. Världens bästa jobb. Men, varför är inte jag ute i världen och upptäcker nya fågelarter eller utforskar manligheten i staden som kallas det stora äpplet. Okej, jag ska inte klaga. Jag ska gå hem och dricka vinet som jag vann i vinlotteriet och titta på en karta över Burma och planera min egen flykt. Adjöss.