Irina Bernebring Journiette

I förrgår träffade jag Moa. Vi gick i samma klass från 1-9. Sen syntes vi någon gång då och då på gymnasiet och efter det har vi inte träffats på 3 år. Efter 10 minuter, fnittrade vi på som om klassresan i 9an var igår. Det är väl konstigt. Med vissa vänner man har så spelar det ingen roll hur lång tid som går mellan gångerna man ses. Så fort man träffas dyker alla knäppa interna skämt upp igen och det känns som att det som hände 6 år sedan bara var någon dag sen. Så mycket galna saker jag och Moa gjort. Grävt ner champagneflaskor på stranden, byggt avancerade labyrinter i Moas källare, fnittrat oss igenom högstadiet. Moa som bott i Göteborg och London och flyttar till Australien i höst, och efter allt hon har gjort så viker vi oss fortfarande dubbla av skratt åt samma dumma skämt som tidigare. Ha. Ja, det är roligt. Hur lik man är den man var, men ändå, så annorlunda.