Radio-sammanbrott
Ingenting fungerar. Ingenting. Kl 16.00 dök jag upp på radion. Klippa, klippa, prata in prator = Finito. Men icke, fyra timmar senare sitter jag fortfarande här och har inte kommit någonstans! Och förövrigt är min mobil död.
Irina Bernebring Journiette
Live. Do. Laugh. Explore. Dance. Love. Fall. Write. Scream. Enjoy. Dare. Go.
2010/02/09
Söker jobb.
Det är vad jag gör hela dagarna. Söker jobb. Det är lite jobbigt, men samtidigt lite roligt. Det finns en massa spännande jobb där ute. Nu hoppas jag bara att ett av de där jobben snart är mitt.
2010/02/06
Galet, oplanerat, fantastiskt spontant.
Nu har jag… och min fina kusin Josefin… bokat en resa… till SPANIEN! Så sjukt oplanerat och helt fantastiskt. 6 veckor, 6/4-21/5, vi har inga måsten, inga planer, bara njuta. Fantastiskt.
2010/02/05
Konsten att krascha ett vernissage
Förövrigt så kraschade jag och mamma den nya utställningen “Färger i Konsten” igår på Louisiana. “Endast öppet för särskilt inbjudna” stod det på en stor skylt vid ingången och framför hade en välväxt vakt barrikaderat sig. “Flört, flört” sa mamma. “Njae” grymtade vakten. “Flört, flört, flört” sa mamma. “Nja” sa vakten. “Flört, flört, flört, flört” sa mamma. “Okej” sa vakten, lyfte på bandet och släppte in oss med ett litet leende. Sådär bra är det att ha en snygg semi-kulturtant till mor som vet hur man flörtar sig in på utställningar som inte har öppnat än. Sen strosade vi runt i en timme och diskuterade tidig vs. sen Kandinsky och jag klurade på hur jag skulle kunna stjäla hem en Picasso.
2010/02/05
Jacob Holdts Amerika
Tro, hopp och kärlek. Allt fanns med i Jacob Holdts fotoutställning Amerika som visats på Louisiana. Helt fantastiskt förskräckligt. Men framför allt inspirerande: “Jag är ingen teknisk fotograf, men jag hamnade i rätt situationer” /Jacob Holdt. Situationer som inte många andra lyckats föreviga på bild. Den svarta befolkningens kamp och det vita förtrycket tidigt 70-tal. Tragiska människoöden skapade ur fattigdom eller ur överflöd. Jocob Holdt kallade sig vagabond, han gjorde vad som krävdes för att fånga ögonblicket, just DET ögonblicket. Men, han var också delaktig i all den destruktivitet som bilderna speglade. Den destruktivitet som omgav kvinnan som flyttade ihop med mannen som yxmördat hennes man “för att det finns så få bra svarta män”. Den som omgav gubbarna som sprang ut i skogen, klädde ut sig i vita kåpor och brände kors. Den som omgav den gamla horan i New York som idag bodde kvar i samma håla som hon gjorde 1974 men vars tillvaro idag hotas av upprustningen och moderniseringen av Harlem. Jag gillade Jacob Holdt. Jag vill också vara på rätt ställe, vid precis rätt tidpunkt med min kamera och fånga något nytt, spännande, intrigerande. Men jag vill nog inte offra allt det som han offrat, eller utsätta mig för allt de han utsatte sig för. Det känns aldrig som att jag kommer att få se Jacob Holdts Amerika där människor 2009 fortfarande lever i “shacks” utan el och vatten. Därför känns hans livsgärning otroligt viktig.
Förövrigt hittade jag några av bilderna här.
2010/02/03
Sporadiska minnen från Grönland
Grönland
Dockhus
Säl
2010/02/03
På jakt.
Nu har det gått två veckor sen jag blev färdig journalist. Idag tog jag beslutet att officiellt ge mig på jobb-jakt. Det känns spännande. Lite läskigt. Men fantastiskt roligt.
2010/01/28
Sagor från min barndom
Av Irina, 6 år
Den nakna bananen
Det var en gång en banan som hade tapat sitt skal och tog äppleskalet, apelsinskalet men dom tog tillbaka sina skal tills en dag då han hittade sin fru som hade hittat hans skal och så fick han sitt skal.
Den ensama tavlan
Det var en gång en tavla som var så ensam han letade och letade efter en vän efter åren gick så slutade hon leta vet du vad som hände då mitt framför henne stog världens snyggaste kille.
Mars lika med Vars
Igår när jag åt ett mars så tänkte jag genast på en vars. Versen den handlade om blommor och bin och att gustav var så fin. Snäll och rar Gustav var. I flera dagar. Sen så var allt som vanligt. Och han gjorde allt så planligt.
De tre ljusen
Det var en gång tre ljus som trode att någon av dem var bäst det första ljuset sa era pestar det andra ljuset sa era landrar och det tredje ljuset sa era vevar så där höl ljusen på dag och natt enan tills en dag när ljus ett somnade och sen ljus två och sen ljus tre.
Vad har hänt med färgen?
Vad har hänt med färgen vart har all grön färg på träden tagit vagen stakars träd som får stå nakna med sin krona för sig själv på vintern och bli av med all färg gul grön och röd.
Den dumma gumman.
Det var en gång en gumma som hette dumma gumma dumma gumma var en riktigt het slunga som gillade att gunga och skumma på den som kom närma dumma gumma. Dumma gumma gilla inte bara det hon gillade att fiska med.
Min författarkarriär började tidigt. Lyckad? Tveksamt. Men ohyggligt rolig!
2010/01/24
Tiden går fort
Först ville jag bli polis eller yrkesmördare. Då gick jag i årskurs två på Högastensskolan och tyckte att fånga bovar var sjukt häftigt, eller att ta livet av dem i sann Jean Reno anda i Léon. Sedan bäst-i-världen på vilken idrott som helst. Då gick jag i trean på samma skola och lekte bäst-i-världen med Gustav, varje, ja, verkligen, varje dag. Sedan jurist i fyran. Igen, det här med att låsa in elaka män (ur ett barnsligt ogenusmedvetet perspektiv), åklagare såg alltid coola ut på tv med. Sen fick jag min uppenbarelse. Jag skulle bli journalist. That was that. På den vägen var det. Tydliga mål, raka linjer, inga omvägar. Och nu. 10 år senare. Är jag där. Det är läskigt. Nu måste jag ha nya mål. Nu måste jag ha ett jobb. Det var mycket enklare när det bara var en avlägsen dröm och jag satt och dagdrömde i kafeterian över en bullemedbulle någon gång under 90-talet.
2010/01/08
Återkomsten
Jag har inte riktigt tid att blogga. Skriver på mina reportage från Burma. Det är tungt. Mycket tungt. Men snart så. Har precis skickat iväg ett mejl till min redigeringsguru (aka Alfred), som ska försöka förklara för mig varför min text inte linjerar i InDesign. Och nu fick jag helt plötsligt bråttom. Om 90 minuter ska jag vara hemma hos Loulou med Joanna och Lisette och dricka vin och prata om alla våra äventyr. Loulou har byggt barnhem i Ghana, jag har letat berättelser i Burma och Joanna och Lisette har levt livet i New York.
Irina Bernebring Journiette 