Walking tour i Sevilla
Irina Bernebring Journiette
Live. Do. Laugh. Explore. Dance. Love. Fall. Write. Scream. Enjoy. Dare. Go.
2010/05/01
Sevilla – Världen är liten
Jag och Josefin teamade upp med två belgiska kvinnor och gjorde Sevilla osäkert. Fantastiskt roligt. Vi tillbringade kvällen med att bli underhållna av ett gäng pojkar, jag skulle dra mig för att kalla dem män, på svensexa. Det var roligt. Det var också roligt att jag var längst i hela staden och vid ett tillfälle blev tillfrågad om jag ville vara med på bild med någons kompis för att jag var den längsta person av kvinnligt kön han hade sett. Jag är 1.76 i strumplästen och 1.86 med skor. Så, antingen var han kraftigt desillusionerad, försökte sig på en dålig raggningsreplik eller bara från en mycket liten (eller kanske kort) värld. Enligt Lonely planet är däremot spanjorerna kortast i Europa.
Fram tills nu har vi lyckats undvika att stöta på andra svenskar. Speciellt i ”Andalucien” som alla Amerikanare säger när de refererar till Sevilla, Granada eller Cadiz. På väg hem från klubben i Sevilla, i en mörk gränd, runt 07.00 reflekterar jag däremot över en mötandes karaktärs slående längd. Min svensk-radar är utmärkt och visst, gränd-killen och två kompanjoner är från Sverige, någon stad i norr jag inte minns namnet på. Trevligt värre. Vi boandar över spansk idioti och sprudlar av nationalism i en timme innan det dyker upp en annan enslig karaktär på hemgång genom den trånga gränden. ”Fransk” säger ledaren i gränd-gänget. Men min svensk-radar piper igång. Och, tro det eller ej, ännu en förlorad svensk själ ger sig tillkänna. I en gränd, i Sevilla, klockan 08.00 står vi, sex borttappade och barfota och snart bakfulla svenskar och pratar om livets små mysterier. Det är väl allt en liten värld vi lever i.
2010/04/30
Bullfighting and Semaña Santa
Rafa, vår host i Granada kallade sig spansk nationalist och irriterade sig högljutt över hur spansk patriotisk och nationalism alltid sammankopplades med Franko. Sista kvällen spenderade vi med att undersöka spanska seder på Youtube och Rafa berättade bland annat om ritualerna kring Semaña Santa, holy week, eller påsken och om tjurfäktning. Fantastiskt fascinerande. Självklart missade jag och Josefin påskfirandet med bara någon vecka. Men det är något jag måste åka hit och uppleva.
Varje år inför påsk åkte Rafa hem till sin lilla by och förberedde sig för det heliga firandet som i princip består av massor, verkligen massor, av processioner genom staden. Processionerna skiljer sig åt beroende på vilken stad man bor i, men de har gemensamt att de medverkande ofta bär på stora skulpturer av Jesus eller jungfru Maria. Statyerna väger flera ton och bärs av ett trettiotal män på nacken. Det är verkligen supersvårt att förklara. Men klippen nedan ger en bild av vad som föregår. Det är, som svensk, helt omöjligt att föreställa sig hur viktigt det religiösa firandet är. Då och då stoppar tydligen processionen och kvinnor gråter över hur vackert det är. (Det är också helt sjukt att de ser ut som Klu Klux Klan, men det är inte överhuvudtaget relaterat till rasism utan till den spanska inkvisitionen. Under inkvisitionen tvingades nämligen de som dömdes för kätteri klä sig i en strutformad hatt så att alla skulle känna igen kättaren. Jag har förstått det som att det idag relateras till någon slags förlåtelse för vad som hände under inkvisitionen.)
Efter det berättade han en massa om tjurfäktning. Det har alltid fascinerat mig. Men nu har jag stenkoll. Jag orkar faktiskt inte berätta hela historien här. Men. Jag lovar att berätta när jag kommer hem om någon frågar. Det ligger i alla fall mer bakom än bara att vifta med en röd duk och sedan döda en tjur. Jag längtar verkligen till jag får se en fight själv.
2010/04/29
One night in … Granada?
Vi var på fest igår. Det var fantastiskt roligt. Även om den egentligen bara var för Erasmusstudenter här i Granada lyckades vi smyga oss in gratis. Alla frågade hur länge vi bott i Granada och vad vi pluggade. Vi nickade och log. Tanken var att vi skulle åka vidare till Sevilla idag men vår host är så snäll och trevlig att vi bestämde oss för att stanna en dag till. För att vara helt ärligt orkade vi faktiskt inte heller släpa på våra väskor idag. Nu ska vi strax iväg och titta på fotboll. Helnice. Förövrigt hände värsta roliga grejen igår. Den skumma tyskan vi bodde med stötte som attans på vår host när vi kom hem efter klubben. Hon erbjöd massage och ålade sig i hans säng. Men han dissade stenhårt. Haha. Josefin höll på att dö av skratt. Nu har hon snyltat sig vidare. Hon bidrog inte med någonting utan tycktes bara se Couch-surfing som ett sätt att komma runt i Europa billigt. Hon drack av vår gin, åt deras mat och diskade inte ens efter sig. Det är faktiskt inte helt konstigt att jag och Josefin connectar med (de flesta) av våra hostar. Vi bjuder på mat, städar, underhåller och hejar på fotbollsmatcher.
2010/04/28
Alicante – Granada
Vi gillar Granada starkt. Resan hit var däremot mindre trevlig. Irritationsfaktorn hög. Föreställ dig följande. Du ska till Malmö från Helsingborg, tåget går via Stockholm. Men, nu kan vi i alla fall säga att vi har varit i Madrid två gånger. Här har vi checkat in hos vår nya host Rafa, som studerar till jurist här i Granada. Trevlig och snäll (och Spansk!). Men, lite minuspoäng för att han direkt när vi träffas frågar om Sverige existerar i verkligheten, alltså, är det säkert att Sverige finns på riktigt. “Det ligger ju sååååå långt borta”.
Jag och Josefin vet inte riktigt hur vi ska förhålla oss till spanjorernas skeva världsbild. Men. Ja. Nog sagt om det. Han berättade däremot att alla i Spanien läser engelska i åtta år. Åtta hela år och ändå är det omöjligt att kommunicera med majoriteten av dem. Han påpekade dock att undervisningen varje år börjar följande “I am, you are, he/she/it is”. Så, vi konstaterade gemensamt att kvalitén på engelskaundervisningen kanske inte är den bästa. Men utöver det är han fantastiskt rolig och har exakt likadan humor som Josefin och jag har. Han skrattar lika förvirrat åt ponnyn i källaren och har lovat att ta med oss på fest ikväll.
I lägenheten bor det också två andra unga killar men de håller sig mest för sig själva. Här är också en annan tjej från tyskland som couch-surfar. Hon är helt skum. Jag och Josefin börjar sakta men säkert inse att vi inte passar riktigt in bland den stereotype surfaren. Men det är ändå roligt. Exempelvis, i Alicante, kom det en polsk tjej förbi och skulle bo lite där vi bodde. Hon var så snål att hon hellre sov på flygplatsen hela natten än tog en taxi dit på morgonen för…. (håll i hatten!) fem hela euro.
Okej. Men tillbaka till nuet. Nu kommer det komiska med boendet. Alla vi fyra. Jag-Josefin-Rafa-Tyskan. Delar rum. Ett rum. Ett litet, litet rum. Där ligger vi och snarkar och det är lägerkänsla a la Hjälmsjövik över det hela och varenda gång någon rör sig knarrar det i hela rummet. Men, Josefin och jag gillar läget. Trångboddhet är inget problem, här är rent och fräscht och ikväll blir det samkväm innan vi beger oss vidare till Sevilla.
Förövrigt har vi konstaterat att det i Granada inte finns en massa tyskar, svenskar eller ryssar. Men, massor av amerikanare. Helt galet. Innan idag lyckades vi krocka in i samma duo flera gånger på Al Hambra och de skröt om hur de var i Granada idag, skulle till Paris imorgon och sedan vidare till någon ny Europeisk huvudstad på fredag. Då fällde Josefin världens bästa kommentar. “Att bara vara en dag någonstans är bara att se ett ställe, inte att uppleva det”.
2010/04/27
Om sakerhetstank i Spanien
Ja, inte som en tank, utan mer som ett tank, som i tanke. For att fortydliga efter begaran av Josefin. Allting har ar fantastiskt farligt. Haromdagen holl jag exempelvis pa att trilla av taget, nar det var i rorelse. Handelsen utvecklade sig foljande. Konduktoren forklarar att vi snart ar framme i Alicante. Vi slanger upp vaskorna pa ryggen och tranger oss ut till det lilla mellanrum dar man kliver av taget. Da stannar taget. “Nice” tanker jag och trycker pa den grona knappen som oppnar dorren. Dorren oppnas, jag gor mig redo att kliva ut, men, nahe, har var bara sten och grus. “Oj”, tankte jag. Ja, da ar val stationen pa andra sidan tanker vi. Josefin vander sig om och trycker pa den grona knappen. Gor sig redo att kliva ut. Men nahe, bara sten och grus. Da, med bada dorrarna vidoppna borjar taget kora igen. Tvardrag i 30 sekunder innan dorrarna antligen stangs. Bara ett exempel pa fantastiskt spanskt sakherhetstank: Att dorrarna overhuvudtaget gar att oppna nar taget ar i rorelse.
Irina Bernebring Journiette 