Irina Bernebring Journiette

Det lärde sig Josefin igår. Två gånger. Bartendern gav upp och gick sin väg. Jag skuttade iväg på ett överfyllt dansgolv och njöt av musiken. Klubbandet i Palma var fantastiskt. Josefin säger att det beror på mängden konsumerad alkohol. Jag säger att det beror på musiken. Alla här älskar house och jag smälter in i mängden som ingen annanstans.

Både jag och Josefin har konstaterat att våra fördomar mot Mallorca varit grundade på felaktig information. Palma är faktiskt helt ok. Överfyllt med tyskar dock. Om man försöker beställa på spanska får man snabbt höra menyn på tyska istället. ”No hablo aléman” säger jag och Josefin och drar på näsan. Vår host var också tysk, men vi gillade honom ändå. Vi fick en egen dubbelsäng i vårt egna rum och, hör och häpna, vars en kudde! Något vi saknat under hela vår resa. Det var sagolikt. Han var någonslags fastighetsutvecklare-bla-bla och bodde i en fantastisk lägenhet precis vid katedralen eller Placa de Reina. Vi njöt. Jag kan också konstatera att Couch-Surfing bara tycks innebära toppar och dalar. Det finns inget mellanting, antigen är det fenomenalt eller fruktansvärt. Antigen har de specialdesignade duschmunstycken eller inget rinnande vatten.

Dagarna i Palma har vi spenderat med att strosa omkring och bara förlora oss i alla mysiga små gränder och äta tapas. Nu sitter vi på båten tillbaka till Valencia och för att inte vara sämre än tidigare (incidenten i Barcelona när vi nästan missade tåget till Valencia) var vi tvungna att klubba igår. Vi har dock börjat acklimatisera oss till det spanska klubbandet. Först lagade vi köttbullar och potatismos till vår host Daniel runt 22.00. Sedan spelade vi kort och loungade i hans vardagsrum till 02.00. Efter det drog vi vidare till en bar som hans vän ägde och lyckades sedan runt 03.30 glida in på något ställe som tydligen ska vara Palmas äldsta nattklubb. Vi skakade loss, Josefin spred drinkar runt omkring sig och inte förrän 06.00 begav vi oss hem för efterfest. Mellan 06.00-07.00 spelade jag och Josefin Winnerbäck feat. Miss Li på högsta volym och dansade tryckare. Sedan tvingade jag henne att packa väskan innan hon försvann in i sömnen i ena änden av soffan och Daniel somnade i andra änden. Själv blev jag neurotisk och fick tvångstankar om att vi skulle missa båten som avgick 11.45 och sysselsatte mig med diverse konstigheter, som att vika om alla mina kläder och tvätta våra festkläder som blivit nersmetade i någon smörja efter att jag och Josefin lekt bergsklättrare, innan jag väckte Josefin vid 09.15 och vi släpade våra väskor ner i hamnen. Och äventyret fortsätter.

Vi har nu befunnit oss på resande fot i två veckor och vi har redan stött på fantastiska karaktärer.

Sebastiano
Galen italienare som pluggade statistik i Valencia men som hellre drack Vodka lemon än pluggade och tillbringade dagarna med att ”skim-surfa” på stranden eller spela gitarr. Han avslutade också var och varannan mening med det något smått irriterande ”and the-e-e-e-e-en STOP”.

Gennaro
Sebastianos flatmate och tandläkare som var övertygad om att Jesus föddes i en grotta och försökte googla fram bevis. Han hade uppenbart fel och ursäktade sig med att han gått i katolsk skola som barn. Förövrigt sa han att det fanns en tjur närvarande. Det var även Gennaro som berättade för oss att ”the bird is the word”. Som om vi inte visste det redan.

Matias
Makeup-artist och filmentusiast som delade min förkärlek för Jurassic Park och såg alla tre filmerna med mig och sedan gav mig Make-up tips. När vi pratades vid sist hade avnjutit en flaska eller två rött vin och satt och såg Batman.

Harry
Illegal invandrare från Peru som jobbade som trädgårdsmästare och bodde med sju andra i ett övergivet hus. Levde i tre månader utan el och hade levt i åtta utan rinnande vatten. Helt OK tyckte han. Inte helt OK tyckte vi.

Frederico
Hade stött på Harrys kompis Alfredo i hamnen i St Antoni. Hade seglat dit på någon vänster och bodde i båten. Kallade sig själv världsmedborgare, var högst 23 år gammal, kysste folk på huvudet (eller i alla fall Josefin) och pratade någotslags eget språk. Han var fantastiskt rolig och totalt omöjlig att förstå.

Cafékillen
Frågade helt random om han fick låna datorn och kolla sin facebook. Satt maniskt och räknade högt och erbjöd oss att flytta in lite hos honom om vi ville eftersom han var ”skinned” och behövde hjälp med hyran. Vi tackade nervöst nej medan han berättade om fängelsevistelser och gjorde musikrecensioner. Det hela var väldigt märkligt.

Holländaren och Dino
Mötte dem på Sushibar för att sedan festa vidare på Pascha. Inga direkta karaktärer men fantastiskt roliga människor. Namnen försvann dock i dimman. Erbjöd oss vars ett eget rum att sova i så att vi slapp vår cell med galna Hostaltanten. Vi sov, gick upp och ville aldrig festa mer. Holländaren planerade söndagens utgång och försökte övertala oss att stanna med löften om flybiljetter till Mallorca imorgon. Vi förklarade att det inte är kutym att festa på söndagar i Sverige med tanke på att det är jobb tidigt måndag morgon och att vi nöjde oss med gårdagen. Han förklarade att han bara jobbade när han hade lust, alltså så lite som möjligt.

Passupen på Pascha
Blond guntherkopia vars enda uppgift var att tillfredställa våra behov på Pascha. Han visade glatt vägen till den privata toaletten, fixade sugrör och extra citron-skivor och envisades med att vara med på bilder där han pussade Josefin på kinden.

Hosteltanten
Enligt Josefin inte en karaktär utan en bitch. Hon kastade ut oss från rummet kvart i tolv. När hon förvarade vårt bagage ställde hon det i vatten. Hon tvingade Josefin att torka av fötterna efter att hon varit ute på terrassen och var så upptagen hela tiden med sina ”promenader”? att hon inte kunde hjälpa oss med någonting. Sedan lurade hon oss och tvingade oss att betala för mycket för boendet och skrattade åt det. Vi ogillar henne starkt.

Förhoppningsvis kommer vi att stöta på många fler under resans gång, men redan nu har jag stött på en hel del karaktärer som hade varit intressanta att avbilda i framtida litterära projekt.