Geoffrey Oryema
Har kanske sagt detta innan. Men värt att påpeka igen. Lyssna på Oryema. En musiker från Uganda som flydde under Idi Amins styre. Smärta och hopp. Lycka och sorg. Så vackert. Min favorit är absolut “Makambo”
Irina Bernebring Journiette
Live. Do. Laugh. Explore. Dance. Love. Fall. Write. Scream. Enjoy. Dare. Go.
Category: Musik
2009/06/25
Dag ett av fem
..hemma från Grönland. Fortfarande tankar i kaos. Inleder min nya ledighet med fem dagars fasta. Känns skönt, spännande. I morgon ska jag jogga in till staden och köpa ett gym kort och ett sommarbusskort så jag kan åka på utflykter i skåne. Sedan ska jag ta en lång simtur, handla frukt och grönsaksjuicer och promenera hem. Jag har aldrig fastat (medvetet) tidigare. Den senaste tiden har jag däremot känt hur kroppen hamnat i obalans, hur jag hamnat i obalans på grund av stress (jag klagar inte). Stress som inneburit att jag tränat mindre, ätit oregelbundet och fel och mediterat och lyssnat på vad min kropp vill ha mindre. Någonting som ska ändras i sommar. I sommar ska jag finna balans, eller återfinna balansen. Känns helt underbart. Och fem dagars fasta inleder mina 10 veckor av nervärvning.
Förresten måste jag rekommendera en underbar musiker. Någon som hjälper mig finna rytmen. Salif Keita. Lyssna nedan och njut.
2009/05/23
“The sound of my shoes”
Tiga – Shoes (Mr Oizo remix)
Den här underbara låten har klistrat sig fast någonstans i skallen min.
— What’s that sound?
— I like that sound?
— I love that sound?
— It’s the sound of my shoes.
2009/05/02
Improvisation.
I dag har jag förövrigt improvisationssjungit. Vi var några stycken som satte oss i en ring, sedan så blundade man och gjorde ljud, vilka man ville, så länge man höll takten och upprepade dem rytmiskt. Första gången var det pinsamt, jag är inte konservativ eller tråkig, men ibland är saker lite jobbiga i början. Andra gången gick det bättre. Jag blundade, gjorde ljuden högre och högre, mer och mer rytmiskt. Varierade mig, kom in i stämningen. Började röra på kroppen. Vi satt så, gjorde det några gånger tills melodin dog ut av sig själv. Otroligt meditativt, befriande och energigivande. Var precis som om kroppen producerade tonvis med adrenalin som trängde sig ut genom varje por när mässandet blev högre och högre. Förväntningarna steg och nyfikenheten kröp sig på. “Vilket ljud kommer härnäst, vilken väg kommer melodin att ta?”
Call me crazy. (Ursäkta för mina ibland fåniga engelska uttryck) Men det var helt underbart. Jag kommer att införa improvisationssången och mässandet hemma.
2009/05/02
Calvin Harris – I’m Not Alone
Jag njuter.
Irina Bernebring Journiette 