Irina Bernebring Journiette

Oscar Hedins dokumentär om homosexualitet i en hederskultur är spännande. Se, nu!

Vilken dag. Idag brann det i min lägenhet. Ohyggligt läskigt. Jag mindes precis vad jag inte skulle göra när det brann på spisen. 1) Släck inte med vatten, 2) släck inte med luft. Men för guds skulle kunde jag inte komma på vad man skulle göra. Så jag ställde kastrullen på balkongen och där brann elden ut och så fick den trevliga kvinnan på 112 lugna mig. Men, vilken ångest. Tänk om allt hade brunnit ner. Varför har jag ingen brandsläckare? Varför pep inte brandvarnaren? Om elden hade spridit sig, vad hade jag gjort då? Jag hade ju tagit alla foton (det har jag bestämt sedan tidigare, slängt ner allt i en av de blåa IKEA kassarna som finns på toaletten) men, vad skulle jag gjort med alla andra människor i huset? Skulle jag knackat på hos alla och sagt, “förresten, det brinner i min lägenhet”. “Hela huset kommer att brinna ner, trevligt att träffas”. ?

Det är fredag. Ring en vän ploppar upp i skallen. Ajdå. Knappar frenetiskt igenom telefonboken på mobilen. Och då, slår det mig, överrumplar mig. Jag kastar telefonen ifrån mig med en viss avsky. Ingen (relativt sett) som är värd att ringa befinner sig i Svea rige. Halva familjen är i Wien. 2 vänninor i New york. En i Seattle. En i Brighton. En på väg till Gran Canaria, en annan snart i Ghana. En pappa i Danmark. Jag hör rykten om bekanta som gett upp höstsverige för Bali. Vintermörker för Australiens västkust. Okej, jag ska inte klaga. Men var är ni alla när jag behöver dricka vin på en balkon och prata sommarminnen? Och är det någon som hade tänkt komma hem snart eller? Knappast. Livet har tagit fart på annan ort medan jag sitter här och häckar. Okej, jag ska inte klaga. Världens bästa jobb. Men, varför är inte jag ute i världen och upptäcker nya fågelarter eller utforskar manligheten i staden som kallas det stora äpplet. Okej, jag ska inte klaga. Jag ska gå hem och dricka vinet som jag vann i vinlotteriet och titta på en karta över Burma och planera min egen flykt. Adjöss.

1. Jag jobbar, på riktigt. Som journalist. 9-5. Det är jobbigt. Jag har aldrig anat hur jobbigt det skulle vara att jobba.

2. Jag jobbar, som ett kvasi-jobb, när jag kan och har tid, vimlar. Knäpper en bild. 01.00-04.00.

3. Jag läser. 60 hp. Journalistik, Litteraturvetenskap (som förövrigt är skitsvårt), Litterär gestaltning.

4. Jag har redigerat tidning. Lörd-Sönd. HELA tiden.

5. Min dator dog. Nu har den fått nya organ och fungerar finfint.

6. Jag har inget hem. Ingen fast punkt. Nu bor jag hos Ingegerd. Det är mysigt, får hembakat bröd och smarriga sallader varje dag.

7. Jag är påväg härifrån. I Burma om två månader. Tills dess måste jag hitta historier.

Jag är helt enkelt så underbart upptagen att jag inte hinner blogga. Men, snart. Jag ska bättra mig. Men just nu, lever jag livet istället för att skriva om det. Folk som bloggar heltid kan ju inte ha ett riktigt jobb.

Blogg – personlig dagbok på webben som uppdateras kontinuerligt och är öppen för kommentarer.

+

(Ut)hängd – Att bli exponerad.

= Blogghängd – Att bli exponerad i en blogg