Irina Bernebring Journiette

Live. Do. Laugh. Explore. Dance. Love. Fall. Write. Scream. Enjoy. Dare. Go.

100917 – Brooklyn.

I do not feel like writing in English today. I still feel I have problems expressing myself in the same way as I do in Swedish. Like Sam says about me “She speaks really good English, but, some things gets lost in translation”. The things that gets lost are mainly cultural. I understand the words but not the meaning. Haha. Sam’s given me the USA 101. I am so grateful. I feel that I am starting to get the whole “race and religion”-thing. I still feel more Swedish than American though, but I’ve still only been here for two days. Yesterday we spent in Manhattan indulging in shopping and chocolate. Today we’ll explore downtown Brooklyn – Prospect park, the Brooklyn pier and Brooklyn museum. Tonight we’re heading for Cony island and then going for drinks with Sams family. Oh, back to the USA 101-thing. Sam’s got me to taste a Pb and j sandwich (peanut butter and jelly), not that tasty, and Cheerios – tasty, but it tasted like candy. This morning she also let me master the tv-controller, however, since they have 9564 (i don’t remember the exact number) channels, I gave up really quickly. Haha. Well. That’s all folks.

100915 – … reinventing myself.

So. For those who don’t know I am actually an American, and since I’ve now officially left Sweden for the US and Cali, there’s no longer a need for me to write in Swedish. The entire idea with this transition, reinventing myself as a US citizen living in the US (of course not leaving my Swedish persona behind), is to perfect my written and spoken English. English is my mother tongue, however I do not feel as fluent and as comfortable working in English as in Swedish. So, to challenge myself I will from the moment blog in English. Bear in mind though, that I haven’t been practicing my written English for years, grammatical errors will occur. Gosh. This feels – strange.

100909 – Det går bra nu.

Det börjar kännas bättre. Genomgick en smärre kris igår. Fick byta min gigantiska resväska, den var tydligen “oversized”. Roligt historia som jag kommer att återberätta många gånger över mycket vin. Nu sitter jag hemma i soffan. Har packat upp alla kläder, insett att allt inte kommer att få följa med. Hamnat i någon slags överdrivet laid-back mood. Lyssnar på Lou Reed och låter soul, smörsång och sexig lyrik ta mig med på äventyr. Ingenting går som det ska. Men det gör ingenting. Jag bryr mig inte längre. Det går bra nu. På måndag åker jag.

“Hey Sugar, take a walk on the wild side,
Said hey honey, take a walk on the wild side.
And the coloured girls go, doo dodoo”

100906 – Dagar som flyter förbi

Det kändes som att det var måndag nyss. En vecka har flutit förbi obemärkt. Om en vecka åker jag. Jag tänker inte på annat. Telefonen ringer men jag glömmer att svara. Är upptagen med att försöka greppa det faktum att jag snart lämnar min lägenhet och mina vänner bakom mig. Jag upprepar det som tycks vara mitt mantra: spännande men läskigt. I min verklighet så nära sammanbundna. Fan. Jag hatar ju USA. Nu ska jag bo där. Vänner från NY frågar hur jag ska överleva på västkusten. Mina fördomar blir värre och värre för varje dag. “Alla knarkar i USA”, berättar pappa, “Bara bimbos på västkusten” säger Sam och skrattar. Konstiga släktingar skickar konstiga välkomnande mejl. Vad har jag gett mig in på? Är i alla fall lycklig över att äventyret börjar med några dagar i en av mina favoritstäder. Ska upptäcka mysiga gallerier, hitta vackra tillskott till garderoben och njuta av tillvaron.

100831 – Dåtid. Nutid. Framtid.

Jag lever inte i nutiden. Delar med mig av bilder från dåtiden — minnen från Burma och längtar till framtiden. 14 dagar kvar.

100825 – Livet går vidare

Min morfar påminde mig om att jag inte uppdaterat här på ett tag. På sex hela dagar. Okej, tänkte jag och skriver till honom. (Hej morfar). Vädret får mig på dåligt humör. Blåsten. Jag klarar inte av blåsten. Jag blåser bort. Det är fortfarande sommar intalar jag mig själv. Men det går rykten om att det bara är 17 grader varmt och att hösten redan gjort intåg. Tråkigt. Men ändå, vad bryr jag mig. Om 21 dagar, eller 504 timmar, eller 30240 minuter, eller 1814400 sekunder åker jag över Atlanten. (Hashtag internetskryt)

100819 – Ditigalt Död

Jag är utsuddad. När de onda tekniktrollen på Expert bestämde sig för att formatera om min dator, även om jag blivit lovad att de inte skulle röra varken mjuk- eller hårdvara utan bara fixa fläktarna, så rensade de ut bland hela mitt digitala varande. Okej, var det första jag tänkte vid upptäckten. Jag har ju ändå min bärbara hårddisk. Min säkerhet. Min livlina som dyker upp en gång varannan vecka, eller när jag funnit eller producerat ny ovärderlig information. Jag kopplar i min hårddisk i lugn och ro, fortfarande lycklig av att solen faktiskt skiner idag. Chocken träffar mig som en lyckstolpe mellan ögonen. Hälften av allt är borta. Hälften. Halva min uppsats som jag skrev på. Hälften av alla ord och tankar jag knappat in under olika sinnestillstånd. Bostadskontraktet till min nya lägenhet i Irvine (som om någon konstig anledning bara finns i ett elektroniskt exemplar på hela internet och absolut inte går att få tag på nytt). Jag vet inte hur, när eller var. Informationen har slukats upp av ett tomt svart hål. Å. Jag är så ledsen att jag inte vet om jag ska bryta ut i gråt eller skratta. Expert och iomegas bärbara hårddisk har digitalt tagit livet av mig.

100817 – Tystnaden

Jag uppdaterar inte så ofta. Jag har inte något speciellt att säga. Omger mig med tystnaden. Förbereder mig för mitt förestående äventyr. Hjälper mamma att förbereda sig inför sitt. Känslor = nervös, förväntansfull. Vi går nattliga promenader och reflekterar om framtiden. I dag tittade mamma på abaya online. En lång dräkt hon kommer att vara tvungen att använda i det offentliga rummet i Riyadh. Det är skrämmande. Fientligheten mot västvärlden, det som de anse oss symbolisera. Usch. Fientligheten som finns omkring oss är det mest obehagliga. Ser Lena Sundströms dokumentär om den svenska rasismen. Hon är fantastiskt imponerande. Lyckas på det minst okomplicerade sätt belysa fientligheten som finns här, mitt i den Skånska myllan, mitt ibland oss. Jag vet inte om fientligheten i Riyadh är värst. Kanske är den värst här. Jag omger mig med tystnaden och avskärmar mig från fientligheten. Tystnaden är skön, avslappnande, säker. Omvärlden känns skrämmande.

100811 – Sommar del II

Förövrigt lever jag sommarliv igen. Min mor har kommit hem från Grönland. Vi gör morgonyoga, simmar utomhus i pool, äter pannkakor. Om 35 dagar åker jag. I går fick jag en ny resväska av mamma. Jag är lite smått kär i den redan. Den är gigantiskt stor. Jag har hört att mantrat i USA är “the bigger the better”, i så fall, är min väska bäst. Jag skulle nog kunna packa ner en människa faktiskt. Tankarna kring min förestående usa-vistelse blir fler varje dag. Hur ska jag överleva i detta konservativa, religiösa, superytliga land? Om jag verkligen vill kanske jag kan gömma mig i min väska när jag behöver andrum.

100811 – Datorn och döden

Jag är teknikberoende. Kopplar upp mig var dag för min dagliga dos DOS. (haha, dåligt skämt, jag vet) Har varit utan dator nu i snart en vecka. Abstinensbesvären har krupit sig på. Jag har fallit för frestelsen och lånat min mors dator vid flera tillfällen. Nu har jag i alla fall fått tillbaka min. = #Lycka, i min relativa värld.