Irina Bernebring Journiette

Turen mellan Sevilla och Cadiz gick smärtfritt. Vårt nya hostel är inte alls lika lyxigt som vårt förra. Här finns ingen pool på taket och inga paella eller tapas-kvällar. Däremot finns här en hel del intressanta människor. Här finns 40 sängplatser, max, men minst 16 anställda. De anställda gör däremot inget annat än att festa loss. Hela tiden. Gårkvällen spenderade en ”långsam resenär” (han har bott och arbetat här i tre år i väntan på att han ska komma på vart han ska resa härnäst) med att spela Cash och röka hasch i ”vardagsrummet” på bottenvåningen. Jag och Josefin kröp ner i soffan bredvid med en flaska vin, andades in söta ångor och drömde oss bort till en hippie-tid som sedan länge dött ut. Vi passar inte in här. Men vi passar in ändå.